Jag kan inte riktigt förstå att det kan bli vardag att vara med och hjälpa till när en ny liten människa kommer till världen. Jag är med andra ord kvar i Underlandet, i den östra delen. Eller så är det kanske i Spegellandet jag hamnat istället: Där, i Carrolls fortsättning på Alices äventyr, är allt tydligen tvärsemot Underlandet. Ett tag kändes det som att jag kanske hade fått lite koll på läget där bland tekopppar och kortlekar.. men sen blev jag snart brutalt tillbakakastad i en hopplös känsla av att återigen sakna alltför många pusselbitar för att få ihop en helhet.. (illamåendeprofylax eller inte, lustgas eller luft och hur mycket är egentligen tillräcklig smärtlindring för en patient som inte kan tala om det själv..?) Det är sannerligen en berg- och dalbana det här. Ungefär samma frustration och förbryllning som man får av Jabberwocky, nonsensdikten av Carroll, som jag läste första gången under Howard's "Poetry class" för tio år sen där uppe på kullen i Tarrytown där Marymount collage överblickar Hudson river..




 Och det är bara början av dikten. Någon som förstår nåt? Välkommen till min vardag!

---

This is for Fer: There is still so much for me to learn and it's really frustrating sometimes. Kind of like when you read the poem by Lewis Carroll, it's all words that make no sense.

Jag var tvungen att flytta mig till nästa bro för att fotografera stenbron. Ursprungsplatsen kommer vara för svår att hitta till under året. Resultatet blir, bara lite modifierat.. lite mer vatten (än så länge is) och lite mindre himmel eftersom perspektivet förändras. Marsbilden blev annars nästintill svartvit i färgerna, den här dagen lyste eftermiddagssolen från sidan och gav skuggiga kontraster på isen.

Jag hittade de här frågorna här och fick för mig att låtsas vara en kändis som får konstiga frågor i en intervju. Shoot:

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det?
"... till att skapa vår nuvarande bild av kinesiska muren."
Ur Den stora Muren, kinas historia under 3000 år av Julia Lovell.
Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Nya kudden "Ikea Stockholm Blad"
Vad såg du senast på TV?
TV 4 Nyheterna är på nu, utan ljud och utan att jag vet vad som händer i världen.
Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Mina ögonmuskler var för snabba, gick inte att hindra dem.
När du senast var ute, vad gjorde du då?
Ute, utomhus eller på "lokal"?!
Utomhus: hemcyklandes i eftermiddags innan jag somnade i soffan..
Inomhus fast ute: på fredags-after work med trevliga Näva-kamrater fast jag inte ens hade packat och tåget gick 07.00 på lördagsmorgonen..
Vad tittade du på innan du började med denna undersökningen?
Undersökning?! oj vad seriöst.. Nåja, Nina Persson på Popcirkus på You Tube.
Vad har du på dig?
Ja, inte är det grönt, stödstrumpor och huvudbonad.. jag har tagit helgen!
Drömde du något inatt?
Säkert otäcka drömmar om att stå själv med en patient och inte veta vad jag ska göra och arga tanter på uva..
När skrattade du senast?
Många gånger idag. Narkos är roligt!
Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Andy Warhol, Audrey Hepburn och andra fina blickfång
Har du sett något konstigt på sista tiden?
Varje dag och hela tiden..
Strumaoperationer är tex väldigt märkligt både visuellt, intellektuellt och psykologiskt..
Vad tycker du om den här utmaningen?
Antagligen åtminstone något rolig eftersom jag antagit den själv.. Den här frågan tycker jag däremot var lite onödig.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Ja, det var väl typiskt att den här frågan dök upp nu för att jag sa att jag inte skulle blogga om den filmen.. Huvudmålet var egentligen "Män som hatar kvinnor", men den gick bara sent. Mitt förslag var "Slumdog millionaire" men det blev filmen med den töntiga svenska översättningen "Dumpa honom" ("He is not that into you"). Nu bloggar jag inte mer om den då.
Om du blev mulitmiljonär, vad skulle du köpa då?
En förflyttningsmaskin så att man kan äta spontan söndagsmiddag eller ta en promenad i Mariestad, ta hit lillasyster för en fredagkväll eller äta lunch i Madrid med señorita L utan att blinka..
Berätta något om dig själv som folk inte vet om. 
Lite mystik måste det väl ändå finnas.. det är det solglasögonen är till för
Tycker du om att dansa? 
Ja, men alltså foten stampar ju takten även till musik jag bara har på hjärnan.
George Bush?
Vilar ut på Guantanamo.. eller.? Varför ens nämna honom..
Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka?
Tigerhjärta och Månstråle. Äh, det tar vi väl då i såna fall
Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Har redan gjort och skulle definitivt kunna göra det igen. Särskilt om den där förflyttningsmaskinen fanns..
Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Jag säger som Meryl Streep: "Everybody in"
Vilka fyra personer vill du ska svara på dessa frågor?
Det får väl vem som helst som vill känna sig som en kändis som blir intervjuade med udda, osammanhängande frågor..

Intervjun genomfördes torsdag kväll mellan eftermiddagslur och slocknande i soffan ända till kl 05.00..

Hemkommen från vår första fototräff. Istället för att gå någon kurs i vår har vi tänkt ha olika teman att fota utifrån och sen ses och titta på bilderna. Ett mål med kameran och ett trevligt sätt att umgås på, men verkligen helt opretentiöst och kravlöst. Första temat bestämdes mitt under kallaste februaridagarna och blev därför KYLA. Det kan ju tolkas på olika sätt och det var allt ifrån svartvit löpsedel om livstidsdömde österrikaren, kyliga blickar, fina kompositioner och linjer, frusna slädhundar, en malplacerad svan och snöyrväder. Här är de fyra av mina bilder som fick favoritröster.

I fredags kom bland andra U2, Elvis, Killers, Håkan och Ulf Lundell på after work på BMB. Visserligen i form av coverbandet tredrag men ändock livemusik, vilket det blivit alldeles för lite av det senaste. På fredag får nöjesfabriken exklusivt besök av the Hives innan de drar vidare till Japan. Har inte hört dem så mycket men enligt Letterman ska de vara riktigt bra live.. (det kunde ju ha varit för två veckor sen Nela!)
 

"Stort liv" har snurrat i huvudet och stereon i veckan. Solen har, vid sextiden varje morgon, varit på väg upp över kåk och gränd precis som LW sjunger och våren är fortfarande ung och oanvänd.. Vid Uddevallas lilla flik av havet växlade vårvädret friskt under promenaden. Sen åkte vi vi hemåt genom sol, dimma och snöfall längs Vänerns nordvästra sida och med mig hem hade jag en full kamera, ett oerhört generöst presentkort på Village och ordentligt med träningsvärk i tennisarmen.

Tredje helgen firande. Nu i dubbel upplaga med både bildlig och bokstavlig nystart i form av vårtema i ett soligt Uddevalla. Nog för att det är roligt med god mat och att bjuda på detsamma, men jag avundas verkligen inte de som jobbar som kockar och måste prestera perfektion i alla lägen och dessutom i tid. Inte varje dag man lagar mat åt närmare tio personer men vi lyckades till slut åstadkomma en riktigt vårinspirerad meny och därefter sportades det i vardagsrummet på riktig träningsvärksnivå. Oj vad skoj.

---

This is for Fer: This weekend we had a double-thirty party with a spring theme. We made a three course dinner and played tennis, bowling and golf in the living room with Nintendo Wii. Lots and lots of fun!

Det var svårt att hitta fokus och skärpa både i själva skövlingen av käglor och med kameran mellan kasten, men inte desto mindre roligt för det. Det är fascinerande det, hur olika ingredienser en vecka kan innehålla; Då: ofokuserad rekreation med efterföljande och ofrånkomlig träningsvärk. Idag: ett långt pärlband av patienter och totalfokus på fri luftväg från morgon till eftermiddag, med förmodad ordentlig påminnelse i trapezius och vänsterhanden i morgon..

"Careful what you wish for" eller "våga för att vinna".. Jag såg, inspirerades och gav efter för infallet att infoga Ikeas nyhet PS Maskros på önskelistan. Med hela 80 cm i diameter och endast tillgänglig på varuhus för långt bort för att se den i verkligheten var det en vild chansning. Men mina systrar tycker visst att chansningar ska uppmuntras så nu återstår bara att montera och hålla tummarna..

---

This is for Fer: So I took a wild shot and put this huge new lamp, called Ikea PS Maskros (Dandelion) on my wishing list for my birthday. I had never seen it in real life and it measures 80 cm in diameter. My sisters gave it to me and I haven't put it together yet so I really hope it's not to big for my living room..

Fru Söderman och en viss låt, (som spelades i Mitt i city förra tisdagen och fick mig att helt stanna till och lysa upp min dag än mer än den redan var), är orsaken till att grannarna snart kanske knackar på dörren och undrar varför Helen och Anders gör dem sällskap genom väggarna. Även om jag sett op öst förut och även om det blev en riktig mjukstart idag så är det enda min hjärna orkat ta in i kväll: Kristina och Karl-Oskars musikaliska resa som tagit sig från undanstoppad bokylleplats till full volym. Välbekant och minst sagt välljudande återseende.

I sagorna firar de bröllop i dagarna tre, men sällan hör man talas om veckolånga födelsedagsfiranden. Alla spelar ju huvudrollen i filmen om sina liv och denna veckan har min rollkaraktär blivit alldeles utomordentligt påmind om det. I dag sken dessutom solen från en vårig, klarblå himmel och hade ingen svårighet att leta sig in genom fönstren på Café August. Kalasväder för kalastrevligheter, godsaker och finfina paket. Gårdagens gråvita dimväder vägdes istället upp av en lapp och omsorgsfullt uttänkta planer av söta syster Hyster. Jag har blivit bortskämd för lång tid framöver!

Efter att ha klamrat mig fast på övertid på operation väst är det nu dags att istället utforska de östra delarna av Underlandet på måndag (på den andra operationsavdelningen). Det är riktigt svårt att sluta dra paralleller med Lewis Carrolls värld. Särskilt som jag bokstavligen kände mig som Alice häromdagen när jag fick ta mig in i ortopedsalen via det smala lilla sluss-skåpet istället för genom dörren (det är extra viktigt med den sterila miljön där och när operationen väl startat får luften inte röras runt p.g.a. spring i dörren). Visserligen behövde jag inte dricka någon dryck och krympa för att komma in, men liknelsen var ändå slående. Likaså igår när jag på uppvakningsavdelningen träffade på en alldeles levande version av Hjärter Dam som enligt boken definitivt inte gått någon kurs i ödmjukhet och konflikthantering (ja, ni kan ju gissa hur hon betedde sig..):

"The Queen had only one way of settling all difficulties, great or small. 'Off with his head!' she said, without even looking round".

Det känns som att jag lärt mig mer under de här veckorna än på flera år och jag undrar hur mycket som egentligen kan få plats innanför hjärnhinnorna. Uppenbarligen är det ganska mycket mer med tanke på den enorma kompetens jag möts av varje dag. Det är bara att fortsätta vandra vidare i denna fascinerande värld som jag fått inträdesbiljett till.

Bild: wikipedia

---

This is for Fer: I'm so fascinated by this whole new world that I have entered in the hospital during my anesthesia education. Sometimes I feel like "Alice in Wonderland" because of the different, strange environment. I learn so much and I'm enjoying every single day so far!

Förra helgen var J & C på japanska spahotellet Yasuragi Hasseludden. Jag tog hand om Tiger och fick, som tack, min lilla del av spalyx igår när jag, förutom att bli bjuden på riktig söndagsmiddag med kalkon och hemgjord chokladpuddig, dels fick en utförlig beskrivning av vistelsen (som verkar vara något alldeles utöver det vanliga och verkligen värd varenda krona!), dels ett riktigt fint förpackat te. Inspirerad av allt prat om sushiskola och annat trevligt så gick det inte att motstå infallet att köpa med en egen låda hem idag.

Det är något alldeles speciellt med den japanska kulturen och känslan och så här i efterhand är jag riktigt glad att jag fick chansen att spendera så mycket tid med Yukiko, Miki och de andra japanskorna under tiden i USA.

Dagarna på denna sidan trettiostrecket är mycket lätträknade nu. Även en miniräkneberoende sensjuttiotalist klarar sig behjälpligt utan handens fem fingrar. "Utan reflektion finns ingen erfarenhet, bara staplade händelser", är några ord jag hittade som jag skrev när jag var lite yngre. Så, en reflektion jag gjort och bestämt mig för att hålla fast vid är att ångest för en siffra bara är slöseri med energi. Man kan ju inte göra något åt siffran, men däremot har man kontroll över sin egen inställning. Det är inte ens alla som ens får uppleva så många födelsedagar.. Glaset är med andra ord halvfullt (eller kanske bara fyllt en tredjedel..) så jag illustrerar min uppåtstigande bana med denna bilden. När en sådan här bemärkelsedag dessutom innebär hemligheter från kära vänner som tar sig tid att planera något bara för mig i helgen då kan man inte annat än att vara nyfiken, förväntansfull och tacksam!

Efter två veckor i verkligheten, är jag tillbaka där allt det konstiga händer. Och nu händer det verkligen grejer. Förbi är tiden då galna tepartyn fick anses som ovanliga saker för nu är det jag som ska servera i kopparna och bestämma hur mycket var och en ska ha. Det som sitter i ryggmärgen (att ALDRIG ge något utan en läkares ordination) ska ryckas upp med rötterna och ersättas av snabba beslut och en bestämd stämma. Milligram och milliliter hit och dit och skruva på rattar och knappar för att se vad som händer. Ibland är det inte ens någon mer serveringspersonal där på tekalaset utan gästen får förlita sig helt på min förmåga att balansera alla brickor med två händer. Men trots att jag fortfarande ibland tror att den vita kaninen ska hoppa fram och säga att det bara är en låtsasvärld och trots min frustration över allt jag inte ännu kan så är det riktigt, riktigt roligt att servera te (eller fentanyl, eller något annat potent läkemedel om ni så vill) och hjälpa gästerna på olika sätt så att de inte bränner sig eller får teet i vrångstrupen. Om man bara kunde stanna tiden lite så att den inte går så vansinnigt fort..

        

Fascinerande det här med hur en sak kan leda till att man tänker på nästa. I måndags, när jag kurerade min brännande hals och onda nacke med Ginseng-te, ingefäravatten och vetevärmare i soffan, passade jag på att se filmklassikern Kramer vs Kramer. Suveräna Meryl fortsätter att imponera på mig och Dustin likaså. Det här med gamla filmer är inte så tokigt; Manhattan och the Graduate kanske också ska dammas av.. Anyway, i filmen heter Meryl Joanna och hon är olycklig. Därför poppade denna låten upp i huvudet och efter det har Moneybrother fått snurra många varv i spelaren denna veckan.

När jag så redan var inne på associationer kunde jag inte låta bli att drömma mig tillbaka en stund till Kina där Ginsengteet inköptes, efter en riktigt vilsen promenad i centrala Shanghai. (En taxifärd och en stund senare sprang vi sedan panikslagna ut från Jin Mao tower, eftersom det vällde ut tjock rök från grannen, nu mera Shanghais högsta byggnad, vilket gav  riktigt obehagliga 9/11 känslor, men det är en helt annan historia det..) Måndagens ingefäravatten var en mycket svagare kopia av den konstiga blandingen av varm Coca Cola, hett kryddad med ingefära som jag råkade beställa när vi var i det 36 gradiga, tropiskt varma Yangzhou i södra delen av Kina. Dit kom vi efter en tur på Lifloden genom det sagolika sockertoppslandskapet. Det var för övrigt på den restaurangen som några i ressällskapet intog stora delar av en otäck ormmåltid..