Jag vaknade i natt med månen lysande rätt i ansiktet genom takfönstret. Nästan som en strålkastare kändes det, så intensivt sken gav den ifrån sig. Men det gick bra att blunda och somna om igen efter en stunds förvirring av ljuset. Fotsätta i den fina drömmen. Tidigare på kvällen såg vi en stjärna falla. Sådär magiskt och nästan overkligt uppenbarade sig ett vitt streck på den svarta himlen ovanför Skattkärr innan det försvann lika fort igen. Och tiden stannade litegrann. Sen körde jag lastmaskin. En sådan där sak som jag aldrig gjort förut. Ja, det hör nog kanske inte till vanligheterna för så många alls förstås. Och det var ingen liten pyttig grävskopa heller, utan en riktig rejäl sak som tog fem ton bränslebark i skopan som jag lyfte och styrde och lastade av. Hur kul som helst var det att sitta där och klara av det. Den mest annorlunda söndagkvällen på mycket, mycket länge.

I går kväll åt jag två morötter och lite popcorn till middag. Jag var helt enkelt mätt, inte bara i magen, utan också i minnet efter eftermiddagens besök på Hotell Savoy. Vi var där på afternoon tea, jag och Charlotte och oj vad vi åt. Och den fina miljön uppmuntrade till att stanna länge.

 

Finaste kopparna i valfri färg och förfyllda tesilar i olika smaker. Jag tog Earl Grey

 

Först började vi med det mest matiga vi hittade.

Små smörgåssnittar och tunnbrödsrullar med lax.

 

Sen helt underbara varma scones med cream cheese, björnbärssylt, grädde

och lemon curd som man dog en smula av, så underbar var den.

 

Sen, äppelkaka och vaniljsås

 

 

 

Efter det behövdes en paus för att klara något mer för magen kändes vid

det här laget lite som klänningarna på bilden.

 

Min final blev pavlova med hallon och brownie med marshmallow+nöttopping

och så lite mer lemon curd..

 

Nu har jag fått igång Spotify och Säkert på hög volym ska accompanjera min städrunda i rummen. Frukosten var riktigt matchande och god idag. Längtade till den redan i går kväll. Blodapelsinjuice är utan tvekan favorit just nu. Å avokado, pärltomater, balsamico kräm, rågbröd, hårdkokt ägg och Nespresso cappuccino! Nu sätter jag fart innan jag tappar energin igen.

 

Sällsynt ledig måndag och lunch på stan var allt som behövdes för att göra denna dagen. Hösten har visat sina ytterligheter idag och igår och det kommer nog bli mer av dagens vindpinade gråa framöver nu när oktober går in i andra andningen. Då får man helt enkelt hitta solskenet någon annanstans än utanför fönstret. Känner jag mig själv rätt så kommer det nog gå ganska så bra det också. Okej, man får klaga en liten stund på mörkret och vädret om man bara inte fastnar i det. För då sitter man tyvärr fast rätt så länge.

 

Oj vad de har tagit hand om mig de här dagarna. De har varit det allra finaste sällskapet i soffan både förmiddag och eftermddag och om jag flyttat mig till sängen har de snabbt slagit följe dit. Ibland med de mest skrattretande stilarna så man lätt glömmer bort att man är sjuk, men allt som oftast i en hög på varandra och mig som en mysigt värmande filt. De kommer nog undra var jag tagit vägen i morgon. Och jag kommer att sakna dom ända till kvällen.

 

Jag är hemma fortfarande. Ligger i soffan och ser på Efter Tio, Top Model och Oprah just bara för att jag aldrig annars är hemma när de finns i TV-tablån. Mår rätt så okej. Så länge jag inte pratar och andas samtidigt och så länge jag inte försöker göra några större utsvävningar mot köket eller ut i solen. Ja, jag är inte helt pigg men mår inte heller jättedåligt. Sånt där mellanläge där jag säkert skulle kunnat ta mig till jobbet och gjort det jag skulle. Men frågan är hur bra jobb jag skulle göra och hur jag skulle må efteråt. Man vill vara så duktig och inte vara till besvär och de förlorade pengarna förstärker det hela ännu mer. Tänker att man kanske borde spara sina sjukdagar till när man mår riktigt dåligt någon gång. Men, näe.. jag tror jag har börjat lära mig att det allra bästa är att känna efter och göra precis det som man mår bäst av just nu. För att nu är viktigt och ännu viktigare är att om man inte gör det man mår bäst av nu så är oddsen lägre för att man faktiskt ska må bättre i morgon.

 

Jag gick en liten promenad igår. Blev trött efter bara en liten stund och kunde först inte ens njuta av det härliga solskenet. Tills jag bestämde mig för att faktiskt göra det. Och se det fina i nuet fastän jag var trött. Och sen gå hem och vila igen.

I fredags var jag och besiktigade bilen, bilen som jag helst vill byta ut mot någon annan innan den kostar mig allt för mycket mer pengar. Jag mådde tjyvigt i halsen och fick visserligen inte körförbud, men måste komma tillbaka om en månad med nya bromsrör. Så jag tänkte att jag behövde pigga upp mig lite och klev in på Solareturen, där jag aldrig tidigare satt min fot. Gick omkring lite på måfå, egentligen för trött för att orka titta ordentligt efter några fynd. Så helt plötsligt var den där. Underbart pastelligt blå, grå och benvit i en söt liten väska med  dragkedjor och ett rejält spänne, fungerande färgband, originalbruksanvisning och gulliga rengöringsborstar. För femtio kronor! Jag blev alldeles betagen. Gubben som hjälpte mig hade inte en aning. Det enda jag inte förstår är vart ettan och nollan är någonstans för det ser inte ut som att de någonsin funnits, men det gör ändå ingenting. Den ska få en hedersplats någonstans och stå där så kan man skriva små fina saker ibland när man känner för det. Bästa shoppingen på länge!

Så kom det till mig också och slog ner mig i soffan med en smäll. Det känns som att det normala tillståndet bland befolkningen den här månaden har varit "inte frisk". Man har vairt mer unik som icke förkyld än med ömmande hals. Ja, jag ska inte klaga. Jag mår rätt så bra. När jag ligger här i soffan och inte gör någonting mår jag faktiskt rätt fint. Då tar det inte emot att andas särskilt mycket alls och när jag inte pratar så märks det inte hur jag låter. Mia och Emelie ville se mer av min lägenhet. Så jag bjuder er idag på utsikten från soffan ungefär (om man inte tittar rakt fram emot teveväggen förstås) och en close up på Mumin och min lilla mus-sömmerska. De är så söta att man blir på bättre humör direkt.

 

Det går väldans fort nu tycker jag. Septemberveckorna som låg där uppradade och väntade i slutet av augusti försvann hur kvickt som helst. Jag började gå ut och gå. Inte bara sporadiskt flanerande, utan riktiga promenader med joggingskor i spåret på Skutberget och runtom älvkanterna inne i stan. De säger att det tar 21 dagar att skapa en vana, det är väl förstås 21 dagar i följd om det ska gillas men jag börjar känna att jag inte vill vara utan. Och sen var det plötsligt oktober.

Förra helgen började med vanlij. I pastasåsen med salvia, matlagningsgrädde och parmesan på fredagkvällen och i frukostyoghurtskålen på första helgmorgonen. Lillasyster Hyster och P for sen iväg till badmintonbanan medan jag åkte österut mot Örebro och Frövi och trettioårsfirande. Där blev det bland annat gudomliga "svenska tapas" (västerbottenpajen med sparris och honungschevréskapelsen tävlade om att vara bäst) och äppelpaj som jag verkligen längtat efter flera dagar. Och vi sjöng oss hesa till Abba singstar och promenerade och åt lite mer paj nästa dag. Och även fast vi åkte hem så var det ändå inte riktigt slut med goda ting för den helgen förrän det blev vardag igen.