Igår såg jag  "Dom kallar oss artister" med Nina Persson. Hon bor i Harlem i New York och har gjort en ny A Camp skiva med Nathan Larsson och Niklas Frisk. Jag blev  riktigt inspirerad av programmet. Både att leta fram den förra skivan, köpa den nya, när den kommer (låten Chinatown satte sig lite grann med en gång) men också att bo sådär i en storstadsmetropol, där det enligt Nina till och med är spännande att gå ut och köpa toapapper.. tänk om det kunde vara lite mer okomplicerat att släppa allt för ett tag och bara ge sig iväg på ett nytt äventyr..

Jag gillar ordet juletid. Förstår inte riktigt det där med att just bara en dag ska vara så upphissad och speciell. Det kan bli så mycket överskattade förväntningar, onödig stress och kanske till och med besvikelse (man måste jobba, hinner inte vara hos alla samtidigt, snön har tagit semester osv). Precis som adventstid står juletid för att det det mysiga och trevliga varar i flera dagar, både innan och efter dagen med stort J: Vörtbröd och lussebullar till frukost i två veckors tid, julklappsinslagning med lackdoft och rim (någon dag innan julafton, inte en timma innan de ska ges bort som pappa alltid gör..), barnen i Bullerbyn åker släde till julkalas hos moster Jenny på annandagen, medan andra är bakfulla efter en blöt juldagsnatt.. ja eller nåt sånt; mer eller mindre idylliskt.. but I think I made my point..

I den andan (den här versionen av 12 dagarslåten var riktigt komisk!) har jag redan fått och givit två söta klappar för likasöta smaker:

En hel granskog för vintriga drycker i form av de här muggarna med Rörstrandstämpel. Supersnälla herr och fru K-N lyssnade när jag pratade om att jag inte gillade glöggmuggar som det står glögg på.. då kan man ju liksom inte använda dem till något annat än det.. Jag gav bort lyx man inte unnar sig själv: Saffranskola doppad i mörk choklad från Åre Chokladfabrik och färgglada påsar med Kushmi te


Och bästa idén fick jag när Alexthegirl och jag var på Lagerhaus och hittade varsin sak vi plötsligt och lite sådär oförklarligt bara ville ha: istället för att köpa våra egna grejer så blev det ett spontant julklappsbyte, så mycket roligare än att köpa till sig själv! Kan inte riktigt förklara varför jag ville ha den här överdimensionerade sockerskålen (godisskål kanske?), men jag var tvungen. Tack för den Alex!

Innan snön förlorade mot plusgraderna hann den med att förgnistra (ja, istället för förgylla) den tredje adventshelgen. Glöggpicnick i kyrkbänken, "..natt över Sion.." i flerstämmig harmoni och därefter knarrande under skorna på väg för hämtning av det stora lasset på sushi bar kinoko. Efter att pinnarna plockat upp den sista ingefäran blev det nya husguden Leilas chokladkolapaj och Oldsberg-Hellberg satt i loket och styrde mot Calgary. När så den tolfte natten före jul var till ända lyste solen upp Luciadagen så att stearinljusen var överflödiga. Förmiddagen med ingefärschoklad i kopparna, Lasse i rutan och Nigellas pistagefudge på kylning och sen underbar promenad med mössan långt över öronen och härligt flyt i julshoppingen. När Alexthegirl stigit på Göteborgståget stegade jag hemåt i mörkret genom stadsträdgården och upplysta Inre hamnen med en nöjd känsla och frusna fingrar som bara lämnat tumvanten en kort liten stund av telefonerande. En meningsfull klapp i ett klick rörde nästan till tårar och försenade till kalaset på Kungsgatan och så en sovmorgon senare jag var redo för ett gästspel på jobbet som sannerligen var både händelserik och trevlig.

Det blev allt en stämningsfull advent även den andra, fastän termometern alltjämnt vägrar vara negativ. Det har varit skidor på teven och Julmarknad på Värmlands Museum (som nästan låter bättre än vad det var om jag ska erkänna.. det är faktiskt rätt så jobbigt när man inte får gå i fred och titta på hantverket för att alla bara vill att man ska köpa.. men det var nog så att stämningen dämpades en smula av den upprörande utställningen om Sveriges likgiltighet under förintelsen som vi också tittade på och förfärades över. Jobbiga försäljare är ju i ett sådant perspektiv inte mycket att vare sig blogga eller bry sig om. Det var tur att den goda foccacian med chevrè, pesto och honung efteråt höjde betyget av trivsel på eftermiddagen). En och annan julklapp har också inhandlats och på fredagen stod Leilas julgodis på programet; Chokladknäck med limesmak och chokladmüslibars gav definitivt mersmak till att pröva ännu fler recept. Nu blir det dock godis efter ett helt annat recept: färsk ravioli, svampsås och pecorino! God advent!

Hoppsan... jag åt visst Ben & Jerry's half baked till lunch. Så kan det gå när man skolkar från en örebroresa och snöflingorna yr i luften med svårighet att hitta fäste. Tur att man faktiskt får bestämma själv över vad man vill göra, det är ju liksom ingen som blir lidande för att jag äter glass istället för potatis (tvärsom bidrar jag faktiskt till en bättre värld. Det kan man läsa mer om här!). Men om jag inte sätter lite fart med PowerPoint nu så är det jag som får äta upp det senare istället. Kanske bäst ändå att äta en avokado också för säkerhets skull.. grönsaker är nog bra för hjärnan tror jag.

Julstämningen är ju inte något som infinner sig automatiskt utan att man gör något. Det skulle i såna fall vara om det snöade och faktiskt låg kvar på marken men i brist på sådana specialeffekter får man ta till egna metoder. Som att åka till syster Hyster i Västerås och påbörja julklappsköpen, gå på Vallby julmarknad, baka mer lussebullar och äta mexithai-crossover wraps. Ja, inte för att maten gav någon direkt julstämning, men den var riktigt god och den avnjöts till julmusik. Sen kan man roa sig med att se två OC-Chrismukkah avsnitt i rad också och om man tänder nyupphängda pappersstjärnan och dricker lite årgångs Blossa när man kommer tillbaka hem så forstätter stämningen hela helgen.