Jag fortsätter att läsa. Ett mindre bibliotek fick jag ju med mig från besöket på Bullerbygatan i Torsby för några veckor sedan, så det är bara att välja i högen. Den jag avslutade innan helgen var Nattfåk av Johan Theorin. Den var rätt lagom bra. Lite spänning, lite ölandsstämning, lite mystik. Läslusten blev i alla fall inte bedövad och det är ett betyg gott nog!

Nu har jag sällskapat med Mig äger ingen av Åsa Linderborg i några dagar. På balkongen så fort solen tittat fram och istället för teve och dator, i sängen innan sömnen tagit över, mikrolässtunder under korta frukostar och på lunchen innan det var dags att återvända till Underlandet igen. Precis sådär som jag vill att det ska vara att läsa. Det var en ärlig, orädd berättelse om en uppväxt. En fin skildring av en pappa och hur komplex och komplicerad den kärleken kan bli. En bok som berör utan att för den skull sätta sig som en vass tagg i hjärtat.

Efter Alex Schulman blev det inte mycket läst igen där på ett tag. Sen blev jag inspirerad av en, för mig, helt ny bokläsande själ. Så jag satte mig med "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann". Den var bra, det var den. Den alternativa resan genom 1900-talets historia var både intressant och galen och spännande. Men den tog sådan lång tid. Jag tog mig inte stunderna att sitta ner och bara läsa. Så när den tillslut var slut efter många veckor så var jag kanske inte lättad att jag var färdig, men jag kände ett behov av att läsa sådär som när man inte kan sluta vänta sidorna igen.

Sådan tur att jag just då hade semester. Att jag hade tiden för de där studerna att förlora sig i en berättelse. Det blev Paulo Coelho och "Veronika bestämmer sig för att dö". Och det blev bra. En sådan där bok man skulle kunna gå tillbaka och läsa igen för att påminna sig om det viktiga, om vad som är verkligt och det som ger livskraft. Och läskraft gav den också.

Med mig från den fina turen till Torsby fick jag ett mindre bibliotek med i väskan. Grabben i graven brevid är redan slut. Den var inte helt rätt att läsa just den här veckan om jag ska vara ärlig. Det är fint när det skrivna ordet påverkar oss såsom Coelho gör, men lite skrämmande hur det kan förstärka egna känslor och tankar på ett negativt sätt. Inget ont om Katarina Mazetti i sig. Nåväl, nu är jag redan inne på nästa bok. Och jag har många som väntar på tur. Det är härligt att läsa.

Inte trodde jag att det skulle vara Alex Schulman som tog mig tillbaka till den trollbindande världen som ord mellan två pärmar kan utgöra. Med hans välskrivna, lättillgängliga, berörande och oerhört fina berättelse om pappa Schulman, "Skynda att älska". Trots allt vi gjorde i den spanska huvudstaden så var boken, som jag köpte på Landvetter, slut innan jag åter landat på svensk mark igen. Tack till både Saralill och Johanna för inspirationen. Kan hända att jag aldrig skulle tagit den i min hand annars och då hade jag missat något riktigt fint.

Jag har varit på biblioteket för första gången på länge för att försöka leta reda på den sedan länge saknade läsglädjen. Det är en sådan speciell miljö där bland alla böcker. En hel uppsjö av olika världar i hyllmeter efter hyllmeter, alla omsorgsfullt packeterade mellan två pärmar. Tjocka och tunna, slitna och nya, klassiker och moderna deckare. Det är lätt att tappa taget om tiden för en stund och bara gå där i tystnaden och titta och välja. Och även om halva högen eller mer aldrig blir läst, så är det ganska trevligt att ha dem liggande vid sängen. Orden skyndar inte på, de finns kvar där, svart på vitt och sida efter sida väntandes på någon som vill läsa.

Alldeles för längesen som jag använde den här kategorin och det är tyvärr inte för att den varit bortglömd. Det kom visst bara en specialistutbildning emellan. Kurslitteraturen har bara varvats med posten (just det ja, nej tack till reklamskylten ska upp igen..) och mina Elle-tidningar de senaste två månaderna. Pilgrimresan blev visst uppskjuten på obestämd tid.

Vad hände med tiden då jag läste böcker på löpande band? Den inspirationen skulle jag gärna hitta tillbaka till för man får så mycket utbyte av en text som finns på riktiga sidor, mellan riktiga pärmar, till skillnad från datorn som slukar tid som en glupsk dammsugare (ja, jag ska stänga av! Alldeles strax..). Helst ska det då inte bara vara texter om hjärtats fysiologi eller medicinsk fysik. Balans är viktigt, inte bara i kroppen.

Vid ett av de många besöken på biblioteket det senaste (på jakt efter böcker jag inte ens vill läsa) så fick jag dock syn på Alexandra Pascalidous bok Taxi. I den har hon samlat berättelser som hon fått höra av taxichaufförer i bilar över hela världen. Det är precis lagom med en sådan innan jag somnar och de är riktigt gripande historier och människoöden. Tack för det Alexandra! Back on the reading track again.

Det går inte alls bra med Pilgrimsresan. Har knappt läst i den sen den där kvällen i solnedgången vid Mörudden.. jag har inte ens börjat plugga än och har redan boktorka.. Den är inte alls dålig, men det passar bara inte just nu. Kanske om två dagar när jag jobbat klart, det kanske är det som behövs.

Det får bli allt annat än skönlitteratur på sängbordet istället. Nyköpta (eller egentligen en halv present från J & C) "A piece of cake" av Leila Lindholm ska jag bläddra i tills jag dreglat ner hela kudden. Mycket smaskigt däri minsann.

Satt på klipporna på Göteborgsudden igår och inledde Pilgrimsresan av Paulo Coelho. Det var ett bra tag sen jag läste Alkemisten. Får se om jag får lust att läsa om den efter denna som han skrev först av alla..
Sjöjungfrun av Camilla Läckberg var ju som väntat bra på ett sånt där lättsmält och hemtamt sätt.

Mina döttrars systrar var bra. Fint skriven och rörande historia.

Nu blir det lättdeckare: Camilla Läckbergs Sjöjungfrun

Har varit lite segt med läsandet det sista vilket egentligen är mycket konstigt. Jag har ju semester for crying out loud! Det är ju den tid på året som jag brukar läsa allra mest! Nåväl, sen Kinesen tog slut häromveckan så har jag inte läst annat än guidböcker om skåne och köpenhamn.

Idag började jag i alla fall i Barbara Voors "Mina döttrars systrar". Hittade den i bokhyllan och jag läste någonstans att den skulle vara bra. Vet inget mer och det kan vara skönt att inte ha mer förväntningar än så.

Dessutom ska det läsas i bruksanvisningen till min kamera och i några hemlånade fotoböcker. På fredag ska jag låtsas vara fotograf.

Den var fin, "Tätt intill dagarna". Ja det var den. Om längtan tillbaka till mullbärsträdet och om villkorslös kärlek..

Nu blir det lite ombyte i genre.
Det blir deckare med kinesisk historia som bakgrund i form av Henning Mankells "Kinesen". Ska bli spännande, dels för att jag faktiskt bara har läst en enda annan bok av honom dels för att intresset för Kinas förflutna väcktes ordentligt i augusti förra året.

Har hämtat mig efter att ha läst "Tusen strålande solar"...den var riktigt svår att lägga ifrån sig. De säger att "Flyga drake" är ännu hemskare, hoppas verkligen att det är värt det ändå. 

 
Nu tänkte jag tillslut läsa "Tätt intill dagarna" av Mustafa Can. Har  gått och funderat på att köpa den och läsa sedan jag hörde talas om den. Så fick jag ett presentkort på Akademibokhandeln och passade på att välja den och tre andra pocketböcker inför Valenciaresan.
Det hade ju tydligen blivit en explosion av positiva kommentarer från lyssnare som ringde efter hans program i P1:s "Sommar" för några år sen. Dessutom fick han Stora Radiopriset och Ikarospriset för sin insats. Här kan man visst lyssna på programmet! (teknikens under!) Kan inte bestämma mig om jag ska lyssna på det före eller efter boken..
Han hade i alla fall bland annat pratat om sin mor och hennes liv och det är om detta som även boken handlar. Hon föddes i Kurdistan och dog i Skövde och gjorde nog många slags resor genom livet. Ska bli spännande läsning.

Harrys äventyr tagit slut, åtminstone för mig och för den här läsomgången. Hela historien och den magiska  världen finns ju som tur är kvar att återvända till när man känner för det.

Nu är det en helt annan läsning som står på tur. Har läst fem kapitel i förmiddags och vill redan fortsätta! Det är bra betyg för inledningen av en bok. Börjar lite omvänt med andra boken av Khaled Hosseini, Tusen strålande solar.
Flyga drake är ju annars högaktuell just nu, som biofilm och pocket-storsäljare och den kommer säkert bli en stark kandidat till nästa läsning.

Dags för ännu en djupdykning innan sömnen tar över. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är så magiskt med J.K. Rowlings trollkarlsvärld, men det är ändå så svårt att slita sig från läsningen. Känns härligt att kunna försvinna så in i en värld av ord som omväxling till det färdiglevererade tv-formatet (och det kommer från en som utan svårighet kan konsten att fastna även i den fiktiva världen..). Får inte läsa för fort bara....har bara 300 sidor kvar av historien nu (men då har jag ju ändå dragit ut på det ett bra tag..var inte den som kastade mig på hyllan när boken kom ut utan inväntade rätta tillfället att ta itu med upplösningen av Harrys äventyr)