Utsikten från lägenheten är ganska intressant om man tar sig tid att se efter genom kameralinsen. Jag undrar just vem som bor i det lilla solupplysta miniskorstenshuset uppe på taket där? Måhända var det ett snötäckt tak som detta som Sergels torgs-Plattans designer inspirerades av när det begav sig. Och spännande vore det att se om insidan av huset på andra sidan gatan är lika trevlig som utsidan..
This is for Fer:
The view from my apartment window is pretty interesting when you look at it through the camera lens. The chimney on the roof looks just like a tiny little house...the pattern of Sergel's Square in Stockholm looks a little like the roof covered in snow and I wouldn't mind living in a house looking like the one on the other side of the street..

Medan snön yrde utanför fönstret och svepte in världen i en hopfull, vit filt stöttes saffran i morteln till tonerna av Have a Merry Chrissmakkah och Bright Eyes Christmas Album. Frysen är redo för advent och nu väntar balkongen på en jul-en och vardagsrumsfönstret på pappersstjärnan. I år ska jag inte låta december försvinna i ett töcken av obemärkta dagar och inte heller i stress och frustation, (ja i alla fall inte över julen..) Nej det ska vara saffransfärgade veckor med adventsstämning, klistriga fingrar av julkortspyssel, huvudvärk av hyacinter och överdosering av varma sötkryddiga drycker.. spännande att se om den önskan går att kombinera bra ihop med Örebroresor och tentaläsning. I might need a little Chrissmakkah miracle..
 

---

This is for Fer:
While the first snow fell outside the window and wrapped the world in a white blanket we baked this year's load of the traditional golden X-mas buns. I'm hopin' this december will be more like the once I used to know..

De måste verkligen ha haft riktigt roligt, de som inte var så små att de gick i mysbyxor och hade Musse Pigg på kläderna på 80-talet. Fast det förstås, de skrattade säkert inte så fort de såg varandras stora hår, benvärmare och tjocka axelvaddar.. och inte heller blev dom alldeles nostalgiska av musik av Style, Bon Jovi, Samantha Fox, Belinda Carlisle, Mr Big, NKOTB, Roxette eller från Fame och Dirty Dancing (could go on forever..)

November är en månad då det är självklart att vistas inomhus. Kanske inte så konstigt att renoveringsnerven retas lite extra då. För två år sen tröttnade jag på att ha gröna tapeter och omatchat i sovrummet. Så med lite hjälp övermannade jag både snedtak och fler än fyra hörn med den mörka sjärnhimlen och tillsammans med den vita basen, träinslag av den äldre sorten samt lite rosa/lila accenter gör den sovrummet till en mysig koja som helt får ta på sig skulden för att det är så svårt att gå upp på morgonen..

Nej, det här är inte en extra stor reklamannons.. Det är bara jag som inte kan låta bli att ta en mörk.. å sen en ljus och en mörk och sen en ljus till och... inte var det meningen att påsen skulle ta slut såå fort..

I torsdags var det lördagkväll så den nya veckan började redan igår. Det är aningen roligare att tänka så än att  jag pluggat hela helgen och tänker fortsätta så ända till fredag. Förhoppningsvis fungerar i alla fall den strategin men skulle den inte göra det så har jag för säkerhets skull också tagit mig tid för att öva lite på min alternativa karriär som fikafotograf. Jag tror bestämt att den här bilden fungerar. Den som säger nej till äppelpaj i NYC räcker upp en hand.

Att börja dagen med frukost på hotell, fast man inte sovit där, gör världen lite trevligare trots att oktobermorgonen är blåsig och grå och mössan är på för första gången. Den känslan av lyx är verkligen värd att betala för. Fredagens frukost fick pluspoäg för björnbär till yoghurten och grapefrukt. På andra ställen är det den krämiga äggröran, egenpressad apelsinjuice, pannkakor eller miljön som höjer betyget. En riktigt god cappuccino väntar jag dock fortfarande på att få på något hotell, men det går bra om den serveras i Rom också! Fick istället lite USA-känsla när vi tog med det rykande kaffet i en pappmugg med lock när vi gick. Visserligen smakade det varken hazelnut eller vanilla och inte hade vi någon bagel heller... men vi var ju förstås mätta och det var ju för den delen inte USA-nostalgi det här skulle handla om.