I lördags fyllde stora lillasyster stort! Jag och lilla lillasyster anmälde oss till festkommitén vid halv tretiden på eftermiddagen. Vi gjorde matmuffins och tunnbrödsrullar och hade trevligt i köket. Sen bar vi ner alltihop till festlokalen och förvandlade stället från sömnig gårdslokal till trevlig födelsedagsstämning. Innan vi ens hunnit hälla upp fördrinkarna kom de första gästerna och vi stannade ända till alla gått hem igen många timmar senare. Däremellan åt vi en hel massa god mat, konverserade med farmor, fick alla rätt på tipspromenaden om Putte och skostorlekar, åt tårta och gav bort en SPA-helg i november. Det var en riktigt fin kväll med stora lillasyster i fokus. Och nästa dag fick vi med oss matmuffins och matlådor för tre dagar framåt.

 

Två lillasystrar och två storasystrar. Sushi-picknick och efterrätt med hallon, banan, äpple, mangobalsamvinäger, florsocker och kardemumma. Hempoppade popcorn, mörk mintchoklad och kylig vind från Klarälven. Insmugglad fransk cider och Love Antell, Dundertåget, Sophie Zelmani och Laleh i bakgrunden. Värmande rödvin i plastglas. Duggregn och fullt med folk. Och så Lasse. När han sjöng "För dig" var det nästan perfekt. Och när fyrverkerierna avslutade det hela var jag alldeles nöjd med att gå sakta hemåt i fredagsnatten.

Señorita L's familj har en egen ö. Ja faktiskt en helt egen. Precis utanför Torsö med utsikt över Mariestad långt därborta. Björkö heter den, men den kallas egentligen mest för bara Ön. Dit följde jag med på mellanstadiet. När vi spelat alldeles för mycket ZeldaTV-spel åkte vi med ut och hade egna ställen i vassen där vi låg i flytringar och hittade på äventyr. Sen har jag nog inte varit där förrän i helgen som var, vågar inte ens räkna efter hur många år som kan ha gått. Men det är ett sådant där ställe där tiden stannat och minnena sitter i som om det vore häromdagen. Och det är fortfarande en speciell plats. Alldeles förträffligt mysig och fin blev helgen. Barnen lekte precis som vi gjorde och nu var vi "de vuxna". Grillen stod på berghällen medan potatisen kokade och solen gick ner borta vid Skeberga. Bortåt elvatiden badade vi bastu, svalkade oss i sjön och såg ljusen från stan över vattnet tills klockan blev mycket. Sen blev det söndagförmiddag och metning och fika på bryggan. Vi åt korv med bröd och plockade björnbär och tiden stod stilla. Det var en sån härlig helg som kommer att sitta kvar länge. Och förhoppningsvis har vi startat en ny fin sommartradition.

I torsdags tog jag bilen direkt efter jobbet och åkte tolv mil söderut. Det var grekisk afton och vi firade en trettioårsdag åtta månader försent. Men faktiskt så var det första gången som vi allihop var på samma ställe på väldigt länge. Och Gracel tyckte det var riktigt roligt att få fira sin födelsedag i augusti som omväxlings skull. Grekland är hennes land och marängsviss är vår efterrätt. En perfekt kombination. Och det är fint att kunna göra sådana snabbvisiter fastän det är mitt i jobbveckan. Det är bara tanken som står emellan omöjlighet och genomförande.

Jag fick ett sms från Adlibris om att jag hade en bok att hämta. Genast blev jag våldsamt misstänksam eftersom jag bestämt visste med mig att jag faktiskt inte alls hade beställt någon bok därifrån just nu. Jag blev så misstänksam att jag rådfrågade mina kollegor om vad som kan hända om man hämtar ut ett paket man inte beställt och sen ringde jag för säkerhets skull också till Adlibris för att höra mig för. Den glade mannen i luren sa att det nog helt enkelt var någon som tänkt på mig och skickat en present. "Visst, säkert" tänkte jag ironiskt. Vem skulle komma på en sådan långsökt idé?  Men, nyfiken som jag är så kunde jag ju ändå inte låta bli att se efter ändå. Och tänk, han hade faktiskt rätt! I paketet låg den fina boken från Saltå kvarn och det tog några sekunder innan jag insåg att de inte alls hade skickat den till fel person. Det var sötaste lillasyster Hyster som faktiskt just hade tänkt på mig när hon såg den boken. Hon hade tänkt på mig och sen fullföljt den tanken och beställt en bok till sin storasyster. Bara sådär. Sötaste lillasyster och finaste boken!

Jag fortsätter att läsa. Ett mindre bibliotek fick jag ju med mig från besöket på Bullerbygatan i Torsby för några veckor sedan, så det är bara att välja i högen. Den jag avslutade innan helgen var Nattfåk av Johan Theorin. Den var rätt lagom bra. Lite spänning, lite ölandsstämning, lite mystik. Läslusten blev i alla fall inte bedövad och det är ett betyg gott nog!

Jag väntade tills regnet givit med sig och tog sen en promenad med trevligt klapprande klackar och bruna träpärlor runt halsen. Det var varmt och fuktigt. Det härligt blåa linnet var inte svalkande nog och jeansen klibbade i det konstiga eftermiddagsvädret. Jag lämnade in min klänning från Beyond Retro på tvättning och paret bakom disken var nyfikna på plagget och trodde precis som jag att den var från femtiotalet. Varje veck i den plisserade kjolen ska hon stryka innan den är färdig. Sen bestämde jag mig för att fortsätta promenaden längs Klarälven tillbaka till sjukhuset som jag hade lämnat några timmar tidigare för en välbehövlig helgvila.

Cykeln stod kvar där sedan onsdagen när det gungat alldeles för mycket i huvudet för att våga välja den framför skjuts hem, för andra gången den här veckan. Nu tog jag den tillbaka mot stan på stadiga ben. Tänkte på att jag inte skrivit så mycket på ett tag. Tänkte att det blir så ibland. Oftast när dagarna och hjärnan fylls till bredden med annat. Med återvändande efterlängtad riddare från långtbortistan till exempel. Med finfina möhippeplaner, förverkligande och återseende av vänner från längesen. Med akuta operationer som gör jobbet intressant och roligt, följt av av konstiga fysiologiska fenomen med högt blodtryck och narkossköterskan själv i obehagligt fokus. Och därtill en snabbvisit söderöver för ett trettiårskalas alldeles för många månader senare än planerat, men ändock tillslut som vi faktiskt lovat.

Sådant tänkte jag på när jag sen åt fredagens "special treat" från Carli choklad. Italiensk glass ska man äta så mycket man bara kan. Världen blir lite vackrare då. Tur nog kan man få det norr om Gardasjön också och idag valde jag choklad och blodapelsinsorbet. Som en Pop-74 i överdådig lyxförpackning. Och jag tänkte att jag ska skriva lite igen. För liksom italiensk glass ger skrivandet livet en extra dimension. Och varför nöja sig med vanlig vanlijglass i plastbytta när man själv ar manusförfattare till sitt eget?

Så fint att ett sms kan göra en lördagkväll fylld av bubbel utan smäll, babbel utan färdig tanke, musslor i grön curry, uppdatering och uppiggning, underbar grillad scampi, djupanalyser i vardagsrummet på gatan, kaffe, skratt och dimmig blick, amaretto och andra likörer, promenad i superlätt duggregn, caipirinha och lite lugn och ro vid sidan av stimmiga uteserveringarna. Det var en riktigt fin kväll med Söderbönan igår.

Söndagens fina klarade sig utan sms. Det blev nyköpta rosa blommor till vardagsrum och uterum, romansallad med citrusyoughurt, tomater, fetaost, rostade sesamfrön och kallrökt skinka. Det var picknickfika vid vattnet mellan husen vid Vågmästaren i solen. Nästa bok har redan gripit sig fast på sättet som jag gillar. Båtar i alla storlekar gled förbi och satte de vid bryggan i skramlande gungning. Precis när jag kommit innanför dörren ringer en vän för att säga hej. För att hon vet att det gör skillnad. Jag är hes på ett positivt sätt från gårdagen och nu ska sekretären i hallen få en till omgång vitt.