Ingen solsemester denna vintern, men som tur är har det ju än så länge varit vitare och ljusare än på många år. Jag börjar tappa räkningen på gångerna jag besökt señorita L i den spanska huvudstaden. Men det gör inget. Man lär känna en stad på ett annat sätt när man återvänder. Man blir mindre turist och betraktare och lite mer en del av staden, om så för en kort stund. Det blir en sväng i mars igen. En välbehövlig minisemester långt från Underland och mörka eftermiddagar. Så här såg det ut sist ungefär.

Bästaste bloggvännen Mademoiselle Moyenne som jag lärt känna via den fina bloggen tycker att mina texter sveper in henne i en drömlik tillvaro och för det får jag den här utmärkelsen. Hon lämnar alltid såna trevliga och uppmuntrande kommentarer som gör det extra roligt att fortsätta blogga. Intressant att höra hur andra uppfattar bloggen! Jag kastar inte tillbaka den som en boomerang, utan en helt ny får du tillbaka. 

Man ska gärna berätta sju saker om sig själv och välja sju andra bloggar att skicka vidare utmärkelsen till. Men jag läser inte så många för tillfället. De som jag återvänder till finns i länklistan här brevid. Ta åt er allihop!


Here's somethings about me:

• Jag kan alla landskapsdjur och blommor. Blommorna är lättast. Fast när jag testade igår så kunde jag visst inte Dalsland längre.. å inte Västmanland heller.
  
  
• Jag har delat rum med en tjej från Japan, från Dominikanska republiken och Brasilien. Fast inte alla tre på en gång.
  
  
• När jag och Alexthegirl skulle åka till Argentina och sen USA blev det billigare att köpa en jorden-runt-biljett och ta vägen om Australien och Nya Zealand. Men det känns som att vi bara snuddade vid denna fascinerande världsdelen. Det är liksom inte färdigsett ännu.
  
  
• Jag fuskar och tar bilen till jobbet hela vintern. Fast jag egentligen skulle kunna cykla (när jag har lämnat in den på service och snön är borta) eller gå (kanske när jag blir omvänd från min kroniskt ofrivilliga morgontrötthet).
  
  
• Jag måste skriva "att göra listor" för att få saker gjorda (på listan för denna veckan: boka klipptid, eftersom senaste gången var i september, kolla Madridflyg för mars, inhandla kläder att åka längdskidor i, inhandla en styck fiskpincett). Madridflyget är bokat nu så det gör inget att resten inte är ordnat ännu!
  
  
• Jag fikar nästan varenda dag. Och då räknas inte ens mörk choklad. Om jag inte har med mig något på jobbet så får jag kommentarer för det.
  
  
• Jag kan komma ihåg detaljer och händelser alldeles för väl. Som att vi fick hembakta muffins på repetionen av HLR förra våren. De var ljusa med hallon i. Värdelöst kom ihåg som upptar plats i hjärnans hårddisk.
  
  

Lillasyster Hyster gjorde en sån fin dag åt mig när jag fyllde år förra året så jag ville göra detsamma för henne i år. När hon kom i fredags hämtade vi hem libanesiskt från Habibi och provade tre olika sorters viner till de trevliga mezerätterna. På lördagkvällen bakade vi pizza. En capricciosa och en gudomligt god med chevré och fikon. Sen somnade vi till Audrey Hepburns allra första film. Det berodde dock inte på att den var dålig utan snarare på att vi var trötta efter dagens brunch på stan och den roliga badmintontimmen under eftermiddagen. Idag blev det "ägg i korgen" till frukost. Äggulan i brödet matchade med kopparna och tomaterna med blodapelsinjuicen. Sen bakade vi godaste brödet, gjorde kronärtskocksoppa och egna semlor (ja, bullarna var färdigköpta men ändå!). Det blir alltid bra OCH trevligt när vi står i köket ihop!

sista bilden är från wikipedia

Egentligen skulle det väl inte ha behövts sjuttiofemprocentig rea för att jag skulle ta hem Monkis version på galet te-party, men nu är den här i alla fall.

source

Haha, men den rubriken är faktiskt sann och inte alls ironisk. I år fick vi lite mer än en fickkalender till jul och idag har jag använt mina presentcheckar till en ny given favorit i form av den här Taikaskålen från Ittala, designad av Klaus Haapaniemi. Den ska göra den stora härliga muggen sällskap. Taika betyder magi på finska. Jag tycker den är sagolikt mysig.


source

Om Alice inte redan var det, när hon föll ner i kaninhålet så kommer hon garanterat att bli det. Så är det bara. Tydligen. Anestesisjuksköterskor gör på sitt sätt och precis som de vill. Så småningom kommer även jag göra det. Säger de som vet. Man måste vara individualist när man jobbar såpass självständingt som vi gör, det förstår jag också. Men ett visst mått ödmjukhet är ju ändå trevligt om man kan behålla. Jag ska kämpa in i det sista för att bevara det! Säg till om det låter som att det är på väg att försvinna.

bildkälla

Min matlagning är oftast beroende av en stor dos inspiration och en gnutta planering. Utan de två blir det lätt ingenting. Men ändå lyckas jag visst ha matlådor med till jobbet som de andra vid bordet tittar längtansfullt på. Grejen är väl den att jag inte har lust att laga mat enbart för att bli mätt. Det måste vara någorlunda gott och trevligt också, annars känns mödan ganska bortkastad. Men snabbt får det gärna gå, om det så är färskpasta som ska koka i tre minuter eller som idag: gröna ärtor kokade i vatten och hönsbuljong, mixade, smaksatta med grädde, salt och peppar och lite räkor eller lax. Färdigt på tio minuter. Max.

Men, okej. Pannkakorna tog lite längre än så. Fast dom är ju bara roliga att göra; vilken annan mat får man kasta upp i luften och vända liksom (fast det var lite för svårt att fånga på bild med bara en hand..). Tack till syster Hyster för dagens inspiration!

Iklädd den lilla svarta från Fröken Söt firade jag och åtta andra glada decenniets sista nyårsafton. På ett mycket gott sätt. Värdparet kan det här med goda smaker och fina tillställningar. Sallad med äpple, gurka, koriander, räkor och pilgrimsmussla, Lax med fänkål, jordärtskocksmos, granatäpple och den godaste saffranssås och tillsist mäktigaste, godaste chokladmoussetårtan. När Jan Malmsjö läst klart på Skansen blev det fyrverkerier och korv, grillad utomhus. Endel bubbel var rosa, ballongerna var silverfärgade, vårt lags spelpjäs i Bezzervisser var blå. Musiklistan var lång.

Nog för att jag glömde fota bron i november, men jag tror faktiskt vi klarar oss bra utan den för den skulle ha varit riktigt grå, trist och tråkig ändå. Grå bro, grå himmel och grått Klarälvsvatten. Decemberbilden som jag tog den allra sista dagen på året, någon timma innan solen gick ner blev desto härligare. En ganska stor del av julmånaden har ju för omväxlings skull varit vit och tänk så mycket ljusare och trevligare det blir!. Om man klickar på kategorin Månadsbilden 2009 så kan man se bron i olika skepnader under årets månader, november undantaget.
Har ni någon favorit?