Det luktar ganska jättemycket försommar i köket just nu.

Vår älskade sovrumslampa lyser så härligt på kvällen att jag bara måste dela med mig. Tvinga å på er den fula blommiga skärmen och den palmstamssvarvade foten igen litegrann. Som kompensation följer en oklanderligt bildskön majbäck från baksidan av logen där en fyrtioåring firades förra helgen. Därinne bjöds på grillat och tårta och välbehövlig infravärme och när kalaset var slut var majkvällen fortfarande ljus över hembygdsgården. Även tidiga mornar är ljusa och gör cykeltur till jobbet oändligt mycket lättare att tvinga sig ut på. 4,5 mil sammanlagt på tramporna denna veckan å då jobbade jag bara tre dagar!

En av de små fina saker med att bo i ett halvt eget hus..

Jag blev sjösjuk efter morgonens dyk där förra söndagen vid Tjärnö utanför Strömstad. Hela världen gungade ett bra tag när att vi kommit tillbaka i land och även om det lockade att fortsätta utforska världen där nere så fick jag bli kvar med kameran i hand när de andra gav sig iväg igen någon timme senare. Precis när jag efter några dyk börjat få någorlunda koll på allt och börjat fyllas av känslan att det faktiskt bara blir roligare och roligare ju mer man fortsätter. Sen när jag inte längre behöver tänka hela tiden på hur mycket man andas och när avvägningen i vattnet blir mer och mer naturlig då kommer ju undervattensvärlden växa sig ännu större än alla de jättekrabbor vi lyste på med ficklampor vid Vattenholmarna och Tegelskär under lördagen. Nästa gång blir det premedicinering med Postafen. Men jag ska allt försöka ha kameran framme lite ändå om jag kommer ihåg.

Vi skulle bara svänga förbi för att ta en snabb titt på huset vid Vänerstranden. Det blev släkthistoria, påskmust, obefintligt abborrfiske och ett nytt spår i jakten på Olof Palmes mördare på köpet. Därtill ett förevigande av årets första björklöv (en vecka tidigare än förra året minsann!) innan vi fortsatte tillbaka hemåt Karlstad med mer än halva påskhelgen kvar framför oss.

Här bor det riddare och prinsessor. Bergis.

Jag har ju sen alltid bestämt att bara blogga just när jag känner för det och för att jag vill. Så för att inte förstöra blogglusten för framtiden så ville jag bara säga det; att jag har inte några planer på att sluta. Jag bara vilar mig lite ett tag. Men sen kommer jag tillbaka igen. Kanske när novembermörkret lättat lite, eller så blir det tidigare än så för jag kan lätt inspirera mig själv bara genom att skriva så här. Men klockan är halv fem och det är becksvart ute och visst hjälper nya rosa rosor på vardagsrumsbordet och spännande planer för morgondagen då men man får anstränga sig aningen lite mer. Eller så får man just bara vila ett slag. Och pigga upp sig lite med en riktigt kontrastfylld bild som jag tog i Mariestads hamn för några veckor sen. Jag tycker den är ganska cool faktiskt, med kyrkan brevid de fula silosarna som i somras fick en helt ny fasad inför den kommande rivningen.

det är något magiskt över näckrosblad..

Nästa gång jag åker till huvudstaden är det med museum som allra främsta mål. Igår öppnade Fotografiska. Och jag får nästan lust att sätta mig i bilen (ja, om jag nu hade nån förstås..) och köra i fyra timmar, nu med en gång, bara för att få gå där och se världen genom Annie Leibovitz kameralins. Eller Lennart Nilssons övernaturliga bilder av det mest naturliga. Jag tror jag kommer bli fast där. Men om jag tar mig därifrån så är det för att fortsätta vidare till Moderna Museet. I februari såg jag en dokumentär om Stella McCartney och hennes samarbete med Ed Ruscha. En popkonstnär som, till skillnad från Warhol och Lichtenstein, var helt okänd för mig. Han kombinerar penseln med foto och ord och grafik. Hela sommaren finns han där på väggarna i Stockholm och det ska bli riktigt intressant att se hans 50 år av måleri.

bilder från Fotografiska.eu (Annie Leibovitz och Lennart Nilsson)
och från Modernamuseet.se/Stockholm (Ed Ruscha) 

Jag somnar i soffan av fredagströtthet. Vaknar till och fotar lite i ren fascination över solen som visar sig för första gången på mycket länge i balkongvalvet. Och sen äter jag gourmetmat. På riktigt tycker jag det. Jag längtade efter spaghetti, olivolja, flingsalt, svartpeppar och parmesanost. Och det var precis lika gott som jag tänkte att det skulle vara.

Forra veckan blev det tillslut dags for en fototraff igen efter en lang vinter med svaranpassade scheman. Temat var vantan och jag hade inte fotat nagonting infor det utan fick leta i arkivet. Sjalvklart ar vara traffar till for att fa inspiration till att verkligen komma ut och fota och olika teman gor att man far vidga sin blick och tanka utanfor sin vanliga kameravinkel. Men den har gangen var det faktiskt bara roligt att traffas. Min basta bild jag hittade pa temat Vantan var den har jag tog forra gangen jag var har i Madrid. Han bara stod dar och vantade. Sist jag var har stod jag ocksa pa balkongen pa attonde vaningen och tittade ner pa varlden dar nere. Det blev ett litet minitema "Pa vag". Nu ska jag ga ut med mina Ray bans pa nastippen, for idag ar det sol i Madrid och jag ska gora stan pa egen hand efter flera riktigt bra dagar med señorita L.

Iklädd den lilla svarta från Fröken Söt firade jag och åtta andra glada decenniets sista nyårsafton. På ett mycket gott sätt. Värdparet kan det här med goda smaker och fina tillställningar. Sallad med äpple, gurka, koriander, räkor och pilgrimsmussla, Lax med fänkål, jordärtskocksmos, granatäpple och den godaste saffranssås och tillsist mäktigaste, godaste chokladmoussetårtan. När Jan Malmsjö läst klart på Skansen blev det fyrverkerier och korv, grillad utomhus. Endel bubbel var rosa, ballongerna var silverfärgade, vårt lags spelpjäs i Bezzervisser var blå. Musiklistan var lång.