stenbron i oktober
Det har varit en fin oktober och stenbron gör sig bra i höstsolen.
vad mer kan man begära en söndagkväll i oktober
Avisering om ett tevligt besök i Gevalia-anda.
Några tag med bästaste nya hjälpredan Ergorapido.
Besöket har med hembakade kanelbullar.
Sweet Love i tekannan.
Nyfikna katter som vill vara med i samtalet.
sábado con mi amiga
Lördagen spenderade jag tillsammans med señorita L i Madrid. Utan vare sig flygbiljetter eller långa restider. Vi gick upp alldeles för sent, även för att vara helgdag. Hon i den spanska huvudstaden, jag i den värmländska. Medan jag gjorde våfflor, åt hon svenskt bröd och sedan startade vi oberoende av varandra våra bärbara med varsin rykande kopp Nespresso brevid. Och så möttes vi där i teknikens förunderliga värld. Vi åt vår frukost som kanske snarare skulle kallas lunch och pratade på sådär som man gör när man träffar en vän för fika, om allt och ingenting. Pysslade med annat var för sig och återupptog konversationen precis när det passade. I Madrid lyste solen och här har det varit grått i snart en vecka. Hon gav sig ut på en joggingtur i parken och jag tog en runda i gångfart medan regnet hängde i luften. Promenaden ledde till Habibi och därifrån fick jag med mig en libanes hem. När señorita L fick veta att jag hällt upp rödvin till maten så gick hon ut i Madridkvällen i myskläder och köpte sig en flaska hon också. Sen drack vi vin och pratade väsentligheter och strunt. Sådär som man gör när man träffar en vän en lördagkväll.
the little things that counts
Precis när jag börjat fundera på om det går att få samma härliga trivselkänsla i Spegellandet som på Näva - min ständiga måttstock på positiv arbetsglädje och gemenskap - så kommer glimtar av att det möjligen finns inom räckhåll. Jag får jobba med den första vita kaninen jag träffade på i Underlandet och även om hon bara är där på tillfälligt besök så är det ju ändå varje dag som räknas. De två dagarna är riktigt roliga. Och sedan på torsdagen när jag för första gången ska sluta redan klockan fyra blir jag sittandes kvar en halvtimme extra där i soffgruppen medan fler och fler sällar sig dit. Jag lyssnar på hur de pratar, skrattar och känner att jag inte vill gå hem riktigt än. Det är ju inte lätt för Alice till en början, så är det ju bara. Ibland är hon för stor, ibland för liten och måste äta av magiska svampar för att komma i rätt storlek. Ibland förstår hon sig inte på tedrickarna och spelkorten, hon säger saker som förargar dem och de förstår sig inte heller på henne. Så är det när olika världar möts. Kulturkrockar utan airbags. Tålamod och tilltro till att byggställningarna så småningom inte längre behövs..
onsdag till lördag
Ja, det blev såklart annan frukost även resten av veckan.. och inte hade jag med smörgås till jobbet heller.. Men nu blir det väl andra bullar igen.. Det har dock inte varit något direkt bra fotoljus klockan kvart i sju på morgonen..
lost in transition
Jag går på spinningpass med chefen. Hon som utan tvekan gett mig tjänstledigt i dryga åtta månader till. Under spinningtimmen ska man stanna upp i nuet och fokusera på passet och inte tänka på annat säger hon. Jag tänker att jag ska försöka och i nästa stund forsar tankarna fram som ett ohämmat vattenfall.
Till tonerna av Status Quo hör jag henne sitta där på morgonmöten och APT i veckan och berätta att "Camilla har fått förlängt på narkosen och ska jobba där över nästa sommar, så hon kommer nog inte tillbaka hit mer". Och när jag sitter där i soffan och hör det har jag svårt att fatta att det är mig hon pratar om. Det låter så konstigt när man sitter där i gräset, vid flodbädden på betryggande avstånd från kaninhålet, brevid riktiga, vanliga människor som varken har siffror och symboler över sina tunna spelkortskroppar eller spelar krocket med flamingos. Då låter det så märkvärdigt på något vis, mycket mer än när man själv står där på krocketplanen och deltar i spelet.
Sen kommer refrängen och jag tar i alldeles för mycket och orkar inte tänka på annat än mina ben en stund. "Så kul att de vill ha dig kvar" säger hon när passet är över. "Såklart att jag beviljade det fort, det kommer du väl ihåg hur jag är?", fortsätter hon som om jag varit borta mycket länge. Och när jag tänker efter så har jag nog det. Nu finns visst en ny svensk upplaga av Alice's äventyr i Underlandet. I min version har kapitel två raskt övergått i det tredje.
Det är bra att gå och träna ibland. Tänka på ingenting ett tag och få lite perspektiv på tillvaron.
Till tonerna av Status Quo hör jag henne sitta där på morgonmöten och APT i veckan och berätta att "Camilla har fått förlängt på narkosen och ska jobba där över nästa sommar, så hon kommer nog inte tillbaka hit mer". Och när jag sitter där i soffan och hör det har jag svårt att fatta att det är mig hon pratar om. Det låter så konstigt när man sitter där i gräset, vid flodbädden på betryggande avstånd från kaninhålet, brevid riktiga, vanliga människor som varken har siffror och symboler över sina tunna spelkortskroppar eller spelar krocket med flamingos. Då låter det så märkvärdigt på något vis, mycket mer än när man själv står där på krocketplanen och deltar i spelet.
Sen kommer refrängen och jag tar i alldeles för mycket och orkar inte tänka på annat än mina ben en stund. "Så kul att de vill ha dig kvar" säger hon när passet är över. "Såklart att jag beviljade det fort, det kommer du väl ihåg hur jag är?", fortsätter hon som om jag varit borta mycket länge. Och när jag tänker efter så har jag nog det. Nu finns visst en ny svensk upplaga av Alice's äventyr i Underlandet. I min version har kapitel två raskt övergått i det tredje.
Det är bra att gå och träna ibland. Tänka på ingenting ett tag och få lite perspektiv på tillvaron.
tisdagsfrukost
och jag hann till och med diska efteråt!
söndags- och måndagsfrukost
Jag har antagit en frukostutmaning. Jag utmanar mig själv att under en vecka variera min frukost en smula. Jag vill varken gå ner i vikt eller sluta fika så bokstavsdieter som GI och LCHF får andra ägna sig åt. Jag tror på att äta varierat, balanserat och GOTT. Och visst är bröd gott, bra och mättande, men när fru Rollof sa att hon äter 14 mackor i veckan så tänkte jag att jag äter nog ibland fler än så. Den här veckan får bli ett experiment för att se om jag kan variera mina två ostmackor på morgonen. Antingen blir det så eller så blir det bara en vecka med bilder på likadana frukostar. Vi får se. Och jag tjuvstartar veckan en dag tidigt för mackorna igår var så goda!
Söndag
Måndag
höghus och svävande badpojkar
Å, det har varit en sådan trevlig söndag.
Strålande sol och kylan hölls borta av den gråa baskern. Bästa fru Rollof i grönt och orange. Vi kikade in i söta affären Iris och Doris i Haga och gick en promenad vid älven innan E dök upp för Konstrundebesöket hemma hos Karolina Nolin. Hon gör grafiska tryck med stadsmotiv och badpojkar i små röda byxor och och jag gillar dem riktigt mycket; färgerna, kontrasterna och motiven. Den fina lägenheten var fylld av tavlor, överallt stod skålar med matchande godis och i köket med det svartvita golvet fanns det plockmat och fika. Jag ville genast gå hem och vara kreativ och ändra om och fixa och rama in mina nya små filmisar. Istället gick vi och drack te och choklad och gick en liten söndagsshoppingrunda. Sen bara en kort vända hem innan nästa tur till Haga och ett mysigt besök hos Miss V. Deras lägenhet blir bara finare och finare ju mer de grejar. Nu hoppas jag på att all den här nyfunna inspirationen vinner över tröttheten i veckan.
Härliga, inspirerande, fina söndag.
Strålande sol och kylan hölls borta av den gråa baskern. Bästa fru Rollof i grönt och orange. Vi kikade in i söta affären Iris och Doris i Haga och gick en promenad vid älven innan E dök upp för Konstrundebesöket hemma hos Karolina Nolin. Hon gör grafiska tryck med stadsmotiv och badpojkar i små röda byxor och och jag gillar dem riktigt mycket; färgerna, kontrasterna och motiven. Den fina lägenheten var fylld av tavlor, överallt stod skålar med matchande godis och i köket med det svartvita golvet fanns det plockmat och fika. Jag ville genast gå hem och vara kreativ och ändra om och fixa och rama in mina nya små filmisar. Istället gick vi och drack te och choklad och gick en liten söndagsshoppingrunda. Sen bara en kort vända hem innan nästa tur till Haga och ett mysigt besök hos Miss V. Deras lägenhet blir bara finare och finare ju mer de grejar. Nu hoppas jag på att all den här nyfunna inspirationen vinner över tröttheten i veckan.
Härliga, inspirerande, fina söndag.
orientaliskt pussel
Idag har jag en ledig vardag och det känns som att det var evigheter sen. Sovmorgon, frukostteve, Nespresso-cappuccino och avokadomackor (och än så länge bara lite ont i vaccinerade influensaarmen). Katterna ihoprullade i soffan. Jag är inte det minsta bekymrad över att de inte har det bra och tar hand om varandra alla andra vardagar när jag inte är hemma.. Nu blir det snart sopplunch på biblioteket med en blivande barnmorska. Orangea strumpbyxben och grön sjal. Och i eftermiddag ska sekretären i hallen bli vit. Regnrusket bekommer mig inte det minsta idag!
"du har nog fastnat här nu"
Jodå så att.. jag är lovad att få vara kvar i Spegellandet en vinter, en vår och en sommar till. Minst.
i'm not a lady, i'm a doctor
Om det är någon som undrar var jag har tagit vägen så beger jag mig tillbaka till Colorado Springs om kvällarna. Dr Quinns utmaningar i 1860-talets USA var en kär angelägenhet under många år och att återuppleva det i rask takt precis när jag vill är en riktigt trevlig kontrast till jobb och egna utmaningar. Häromdagen opererade hon ett bråck med kloroformnarkos och läkarboken uppslagen brevid, utan vare sig handskar, sterila dukar eller operationslampor och sen ordnade hon med en blodtransfusion från en arm till en annan.. När jag såg det avsnittet sist visste jag inte ens att det var sjuksköterska jag skulle bli. Nu är det jag som håller kloroformtrasan. Vem vet, kanske hon inspirerade litegrann där ändå.
jag och pippi långstrump
Ja, inte var en halsduk högst upp på listan av saker jag vill köpa.. men vad gör man när den hänger där på galgen på Carlings och ropar på en: "Hej! visst ser jag nästan ut som Pippi Långsrumps halsduk?!, ja kanske lite mindre vitt och mer blått och rött och inte riktigt lika många meter lång, men nästan! Och tänk vad bra jag skulle passa till din mörkblåa vinterjacka!" Ja, ja.. jag får väl ta och skriva upp vita vantar och mössa också då så att den har något att sällskapa med när termometern drar sig nedåt. Skorna är ju redan rätt åtminstone.
söndag den fjärde oktober lyste solen på den blågrå himlen
Ibland lyser solen sådär intensivt och himlen antar sådana skepnader att man inte kan neka dem uppmärksamhet. Förra söndagen var det så. Mellan Högelid och Ekudden var jag bara tvungen att stanna bilen ett ögonblick och ta med mig höstkvällen vid Tidan i Olympus minne.
ta tjuren vid hornen
Ett tag trodde jag att magin hade försvunnit. Att det roliga hade begränsad hållbarhetstid för att sen vara förbrukat och slut. Teet hade blivit svagare, gästerna flyttat för många varv runt bordet och hasselmusen brydde sig knappt om att försöka hålla sig vaken när hattmakaren och påskharen tilltalade honom. Jag vet inte om det tillfälligt kändes som att jag kastades ut i min ensamhet på öppet hav. Utan livboj eller ankare att hålla i. Utan kommunikation med omvärlden. Eller om det var så att det blev för mycket av det enkla och säkra, det redan invanda och en känsla av löpande band snarare än utmaning och utveckling samtidigt som det svåra blev stort och skrämmande och skönt att slippa undan.
Att bli ifrågasatt utan att ha mer argument för sin sak än att någon annan lärt dig tillvägagångsättet är som att sitta i en båt utan åror när någon ber dig att ro. Att ständigt stå inför beslut om tillvägagångssätt vid vägskäl där skyltar pekar åt olika håll men leder till samma plats gör mig så förvirrad och trött ibland.
Veckan som gick återkom dock den där härliga narkosmagin. Större operationer, intressantare ingrepp och förberedelser, tydlig och pedagogisk handledning men ändå självständigt. Långsamt förbättrat självförtroende under veckan. Samarbete. Mod att ta mig an blivande mammor och upptäcka att om man bara tar saker steg för steg så går det ju faktiskt vägen. Och hjälp finns på nolltid. Så härligt att magin återvände till Spegellandet, så härligt att fortsätta våga fortsätta resan. Annars skulle ju Alice vara tillbaka där på gräset vid flodkanten utan spår efter den vita kaninen och det spännande Underlandet.
Att bli ifrågasatt utan att ha mer argument för sin sak än att någon annan lärt dig tillvägagångsättet är som att sitta i en båt utan åror när någon ber dig att ro. Att ständigt stå inför beslut om tillvägagångssätt vid vägskäl där skyltar pekar åt olika håll men leder till samma plats gör mig så förvirrad och trött ibland.
Veckan som gick återkom dock den där härliga narkosmagin. Större operationer, intressantare ingrepp och förberedelser, tydlig och pedagogisk handledning men ändå självständigt. Långsamt förbättrat självförtroende under veckan. Samarbete. Mod att ta mig an blivande mammor och upptäcka att om man bara tar saker steg för steg så går det ju faktiskt vägen. Och hjälp finns på nolltid. Så härligt att magin återvände till Spegellandet, så härligt att fortsätta våga fortsätta resan. Annars skulle ju Alice vara tillbaka där på gräset vid flodkanten utan spår efter den vita kaninen och det spännande Underlandet.
från en fredag till en annan
Pestoburgare på Pitcher's i Örebro med utsikt över slottet innan Ane Brun för en vecka sen. Kanelbullefika i syster Hysters nya "kök" med mamma och stora lillasyster. Dela på Chicken Tikka Masala från syster Hysters nya granne Kingfisher. Mammas goda födelsedagsfirar-mat och härliga frysta cheesecake på söndagseftermiddagen. Onsdagslyxigt Leila-recept och Tinas fusk cheesecake med mrs CKN framför bönder och doktorer med kärleksbekymmer. Torsdagskväll i Skattkärr med trevligt barnmorskeprat, färgsprakande sallad, kantarellpaj och kladdig chokladkaka. Pressbyrå-fredagsfika vid Klarälven med mössa, kalla händer och söta hundar.
Det har varit en god vecka. Både sällskapsmässigt och smakmässigt. I morgon fortsätter det!
Det har varit en god vecka. Både sällskapsmässigt och smakmässigt. I morgon fortsätter det!
the studio downtown
När det var två veckor kvar av sommarvikariatet i Växjö och inget nytt jobb i sikte blev lillasyster H plötsligt tillfrågad om hon ville komma till hemstaden så snart som möjligt och jobba. Man kan kalla det tur eller flyt eller ingenting, men roligt är det! Visserligen var det lite ovisst där ett tag med lägenhet men sen löste det sig också så bra tillslut. Numera har hon gångavstånd till Kingfisher, biografen och stans enda uteställe, ja hon bor helt enkelt mitt i centrum. I helgen åt vi kanelbullar, indisk take out och varma äpplen med Klings vanlijglass i den lilla ettan med ett perfekt litet minisovrum. Hon säger att hon vill fixa och göra det ombonat och hemtrevligt. Jag säger att jag tycker hon redan har fått till det.
spending time with ane
En jul eller en födelsedag gav jag lillasyster Hyster skivan "Spending time with Morgan" med norska Ane Brun. Lite av en chansning eftersom jag inte riktigt visste vem hon var. Sen fick jag "Duets" där hon sjunger sina sånger tillsammans med andra duktiga musiker och den har snurrat många, många varv sen dess. Den bästa musiken letar sig fram på något vis och låter sig upptäckas utan hjälp av Tracks-listor och reklamradiokanaler. I fredags möttes vi spontant i Örebro. Jag, syster Hyster och Ane. De två förstnämnda grundade med en rejäl hamburgare på Pitcher's med utsikt över slottet och gick i den kyliga höstkvällen med rykande Pressbyråkaffe i Pippi Långsrumpskor, leggings och skinnjackor mot det upplysta konserthuset. Den sistnämnda hade med sig sällskap på scenen som hon ville att fler skulle lära känna; Rebekka Karijord & Jennie Abrahamson och tillsammans de gav oss en riktigt fin fredagkväll.
