Ett av de allra somrigaste och mysigaste dygnen på hela semestern var turen runt Fryksdalen. Allra först ända upp till Torsby där sjöarna börjar för att för första gången äta motti (nävgröt), lingon och fläsk. Kanske på tiden efter mer än tio år i landskapet. Sen åkte vi vidare till stugan i Lysvik. Den ligger precis vid Fryken med bara en gles talldunge mellan huset och vattnet. Solen värmde riktigt härligt och sjön var lite lagom bångstyrig under provturen med båten med den lilla batteridrivna elvispen till motor. Efter fikat åkte boule-kloten fram och pinnar fick agera poängräknare i sanden.

Senare satt vi där i kvällssolen alla fem utanför huset och åt den goda middagen som dukades fram och det var bara sådär perfekt utan att ändå vara sötsliskigt. Sommar, värme och kärlek rätt upp och ner helt enkelt. Och på hemvägen söderut nästa dag blev det både fikastopp på Mårbacka och fynd på en lokal loppis i ingenstans. Ja, fortfarande bara fint balanserat mellan enkelhet och härlighet utan att det för den skull började klibba under skorna.

Bel, Freddie och Hector hade ju precis bara börjat som trevligt sällskap och deras förehavanden blivit en intressant och lite förbryllande och spännande vana. Jag vill se mer av svt's The Hour men nu är det redan slut. Typiskt.

Storyn och intrigen är borta men 50-talsmiljön är någorlunda lik även med teveskärmen avstängd. På andra sidan vardagsrumsdörren i huset från 1952 står den öppna spisen omgiven av tapeterna som inte ser ut som att de är alldeles nyupsatta. På spiskanten står just nu inflyttningspresenter i form av boken "Stora hjälpredan, boken om bostad och bohag" från 1949 (med bland annat den tidens riktigt skeva och nästintill komiska hushållssysslofördelning) från farmor I och på andra sidan står tavlan Ugglekram av Tuvalisa från lillasyster Hyster och P. Nedanför ett grafiskt tryck av en klematisblomma som en gång växte i min egen farmor och farfars trädgård i Ekedalen. I spisen har redan ett antal vedträn fått sätta livet till och elden blir nästan hypnotiserande där på andra sidan glaset. Och själva schäslongen varifrån man kan se allt detta är så skön att jag undviker den nu på förmiddagen. Annars blir det nog inte så mycket mer gjort av den här dagen.

 

 

När man blir med trädgård och inte odlat något direkt sen den där kvatratmeterrutan man fick bredvid jordgubbslandet att experimentera på när man var liten, ja då är det tur att det finns grannar som tycker det är så roligt att hjälpa till att hon till och med börjar på egen hand. Det stackars päronträdet som en gång fick växa upp med stadig och omsorgsfull hjälp längs med tegelväggen på vårt hus hade sedan länge slutat orka bära sin egen tyngd och böjt sig i en stor tung plym. Nästan så att man bara kunde ana att det faktiskt fanns två fönster där på framsidan. Tre fjärdedelar lättare och några timmar senare fick grenverket som lämnats kvar för framtida nya frukter se solljuset för första gången på länge.

 

Det är tacksamt för villiga nybörjare med en sådan trädgård som fått klara sig själv ganska länge. Minsta lilla vi gör ger stora märkbara förändringar och en av de andra tursamt trevliga grannarna säger att trädgården inte varit finare på femton år. Och det var innan vi ens fick hjälp med trädet det. Medan det gröna på fingrarna långsamt förhoppningsvis växer fram plockar jag tacksamt in skörden av det som någon annan för längesedan satte i jorden. Söndagens fika blev mandel- och ingefärspäronkaka av frukter från trädet som liksom vi fått ett helt nytt och spännande liv.

 

Nästa dag var det dags för plommon- och körsbärsträden att få sig en ny frisyr. De måste man tydligen beskära på hösten till skillnad från äpple som gott kan vänta till en februarikal kalufs. Tänk vad mycket mer än så det finns att lära sig

 

Det kom ett husköp, dykcertifiering, ihopflytt-, renoverings- och sommarlovskänslasemester, gräsklippning och bärplockning och syltning och pajbakning, ny arbetsplats-efter-semesterstart och ännu mer renovering. Ja sånt som var mycket viktigare och roligare än att sitta vid datorn.

 

Men några bilder har ändå fångats i linsen under tiden. Några som kanske kan få synas här. Som de från Makrillviken på Smögen dit vi åkte dagen efter vi fått nyckeln till vårt hus för att vara några dagar under vatten innan vi började vårt nya äventyr på Hammarön. Jag fick mina första riktiga dyk bland blågyltor, krabbor och trollhumrar och det var både dramatik med läckande octopus och lugnt grönsaksdopp innan certifikatet var mitt. Om två veckor är det dags igen för en sådan helg under vattnet. Och tiden mellan vårdyk och höstdyk har som sagt i allra högsta grad funnits.