Spotify är ju helt fantastiskt och än så länge känns det som toppen på ett isberg. Jag har bara anat alla möjligheter som det innebär; att kunna göra ett modernt blandband i form av en spellista att ge bort till någon, lyssna på Robbie Williams nya innan man ens hunnit höra den på radio eller upptäcka Tages repertoar från 60-talet utan att behöva ha en skivspelare, leta fram jazz eller sydafrikansk gospel eller födelsedagslåtar och dela med sig av musik till andra på ett ögonblick. Precis som señorita L gjorde häromveckan med skotska gruppen Camera Obscura. Bara ett klick och så hör jag det hon hör. Här är nyaste skivan och här är en video med dem som gör mig glad:

En jul eller en födelsedag gav jag lillasyster Hyster skivan "Spending time with Morgan" med norska Ane Brun. Lite av en chansning eftersom jag inte riktigt visste vem hon var. Sen fick jag "Duets" där hon sjunger sina sånger tillsammans med andra duktiga musiker och den har snurrat många, många varv sen dess. Den bästa musiken letar sig fram på något vis och låter sig upptäckas utan hjälp av Tracks-listor och reklamradiokanaler. I fredags möttes vi spontant i Örebro. Jag, syster Hyster och Ane. De två förstnämnda grundade med en rejäl hamburgare på Pitcher's med utsikt över slottet och gick i den kyliga höstkvällen med rykande Pressbyråkaffe i Pippi Långsrumpskor, leggings och skinnjackor mot det upplysta konserthuset. Den sistnämnda hade med sig sällskap på scenen som hon ville att fler skulle lära känna; Rebekka Karijord & Jennie Abrahamson och tillsammans de gav oss en riktigt fin fredagkväll.

Yes! Nu har jag äntligen satt igång blodflödet, muskelsönderfallet och andningsfrekvensen. Fått fart på endorfinerna och undvikit den vanliga eftermiddagströttheten. Jag har gjort mitt första spinningpass på sex månader och nu är inspirationen igång!  Jag säger som Helen och Tommy:

Bara en liten sladd för 55 kronor och så är det musik i hela rummet. Rätt ut i alla fem högtalare från datorn via DVD-spelaren. iTunes och Spotify och musik i oändlighet genom mer än de futtiga små hålen i laptopen. Basen, texterna och melodierna får styrka och kraft att fylla hela lägenheten. Så enkelt och inte alls impossible (med trevliga Shout out louds) men det känns litegrann som att jag vunnit första pris eller funnit en skatt. Maia, Glasvegas och Regina är några av de som varit med och firat det ikväll. Nu får grannarna säga ifrån om de inte kan sova..

Jo, jag samlar på positiv energi för att hitta tillbaka till optimismen igen. Utan optimism kommer man inte långt. I hamnen fanns det en hel del att hämta. Där fanns den underbart söta ägaren till denna skon och hennes föräldrar i båten. Vi åt glass, drack te och gick runt i blåsten på jakt efter grafiska motiv till nästa veckas fototräff och glömde nästan helt bort tiden. Det är lätt att få bekymmer att försvinna när en liten tjej vinkar, sjunger och visar sina två små tänder i underkäken. Idag var första gången jag hörde Simon Norrsveden. Har inte riktigt bestämt mig än om jag gillar hans ljusa röst och poppighet, men i jakt på optimismen gör sig den här låten rätt bra ändå.

Det blev nog en liten paustryckning när helgen kom ändå. I vägen för examinationsångesten kom en etikresa till Örebro med efterföljande långlunch. Det kom solsken, ljusa byxor med lappen fortfarande kvar, rosévin och lakritskonfekt. Ett besök i en alldeles underbar lägenhet med nya och välbekanta ansikten och oväntat goda smaker. På Koriander fick jag visa legitimation och där spelades Moneybrother, Katy Perry och Lejonkungen. Pausen fortsatte med amerikanska pannkakor och lönnsirap, läsning i stadsträdgården bland de magnifika magnoliaträden och en promenad hemåt i en milt vårregn. Dropparna la sig så försiktigt på kinderna, det luktade våt asfalt och blommor och plötsligt uppenbarade sig den där magiska bågen av färger mot himlen..

Varenda gång (fastän det är alltför sällan mellan gångerna) jag går på teater, musikal eller konsert kommer samma fråga. Varför ser jag inte till att få till fler sådana här tillfällen; när händerna klappas alldeles trötta och varma och när man ler och stampar takten och nästan känner att man vill vara med däruppe på scenen för att det är så medryckande och bra?! Vi firade fru Södermans födelsedag ett antal månader senare än den inföll, men den här presenten var nog värd att vänta på. Först kalasfika med marängsviss i miss V:s fina svartvita kök och sen: THE ROCKY HORROR SHOW med Värmlandsteatern. Man kanske skulle läst på lite, och tagit med rekvisita i form av tidning, ficklampa och gummihandskar.. men å andra sidan var det underbart roligt att komma helt oförberedd, utan en aning om vad som skulle hända och bara uppleva musiken och showen och hela spektakelt!

Om det bara gick att klicka på TOUR knappen.. och det kom upp en lista med en stad nära mig.