Vi håller på mest hela tiden och försöker förvandla huset till vårt, mer än bara på pappret. Tänk att yta kan göra sådan stor skillnad ändå för själva känslan. Ljudet av färgrollern som sveper över väggen fick tidigt namnet "the sound of change". För det är så med huset att jag, tvärtemot vad alla säger att man borde känna för att ens vara med i en budgivning, inte alls gillade det vid första titten. Jag såg faktiskt mest bara de hemska vågiga tapeterna i hallen och det buckliga golvet i köket, ja till och med den gamla gula skinnsoffan som ju inte alls ingick i köpet grumlade min syn på möjligheterna som faktiskt fanns där bakom. Jag trodde inte först att det skulle vara så roligt att få ta hand om ett hus som kanske inte fått så mycket kärlek på många år och försöka återskapa lite av dess ursprungliga känsla och stolthet. Det är i alla fall den utgångspunkten vi har när vi startar varje projekt och för att inte hamna i "Arga snickaren" så låter vi det ta lite mer tid och lite mindre kraft. Och jag ska visa mera, det vore fint att se den där känslan växa fram här. Men det är ju så med både bloggen och huset: bara när man känner för det och har tid och ork måste vara mottot. Annars blir det bara pannkaka av allt och det hör hemma på tallriken och ingen annanstans.

Tapetseringen av entren blev klar häromdagen i alla fall. Det går inte att inreda den ännu eftersom hantverkarna som lämnat hela gamla badrummet på uppfarten ockuperar utrymmet. Men snart så.

Tapeten är från Hanna Wernings London kollektion som nog inte är i produktion längre. Vi hittade några ensamma rullar av "Brick Lane" och den känns perfekt att bli välkomnad av när man kliver in.

Färgerna blev visst lite konstiga i genom iFåne-kameran. Dåligt ljus och fokus så att det nästan ser svartvitt ut, eller åtminstone urtvättat. Ja, ja på ett ungefär i alla fall.

Ett fånigt lyxproblem men ändå konstig känsla att om man inte kunnat använda sitt nya sovrum (eller hela övervåningen för den delen) alls utan sovit växelvis i biblioteket å vardagsrumssoffan i hela sitt liv som husägare och sedan "plötsligt", några månader senare, få tillgång till det. Ja, lyxbekymmer som sagt att ligga där omgiven av de grönrandiga väggarna och sträcka ut sig och tycka att det är just nästan för lyxigt.

Nu är det förmiddagsfrukost nere i köket med philadelphiaost och hemgjord plommonsylt med rosmarin och kanel på rostat bröd, kaffe i en an elefantmuggarna från www.elephantparade.com, brämhults årstidsjuice "äppelsiner" och Fokus och Plaza interiör. En enkel uppladdning innan tipspromenad på Kilene om sällskapet behagar slita sig från det nyvunna sovrummet någon gång snart.

första inlägget skrivet på min telefon var lite svårt att få ivägpublicerat.. men nu gick det visst tillslut!

Jag blev sjösjuk efter morgonens dyk där förra söndagen vid Tjärnö utanför Strömstad. Hela världen gungade ett bra tag när att vi kommit tillbaka i land och även om det lockade att fortsätta utforska världen där nere så fick jag bli kvar med kameran i hand när de andra gav sig iväg igen någon timme senare. Precis när jag efter några dyk börjat få någorlunda koll på allt och börjat fyllas av känslan att det faktiskt bara blir roligare och roligare ju mer man fortsätter. Sen när jag inte längre behöver tänka hela tiden på hur mycket man andas och när avvägningen i vattnet blir mer och mer naturlig då kommer ju undervattensvärlden växa sig ännu större än alla de jättekrabbor vi lyste på med ficklampor vid Vattenholmarna och Tegelskär under lördagen. Nästa gång blir det premedicinering med Postafen. Men jag ska allt försöka ha kameran framme lite ändå om jag kommer ihåg.