Veckans turlista: Karlstad-Örebro-Västerås-Örebro-Karlstad.
Cirkulationen och Respirationen och däremellan en övernattning hos syster Hyster.

Det är lite speciellt att komma hem till henne. Jag ser detaljer som ingen annan ser och som gör att jag känner mig hemma direkt. Där, på en hylla står den blommiga burken som mormor hade i sitt kök på Högarensgatan, i vardagrummet finns tre miniatyrer av Andy Warhols Ingrid Bergman-versioner som hängt ovanför våra huvuden under alla timmar i den grå skinnsoffan på Skiftesvägen, i hallen hänger tavlan med Paris-målarna från finrummet hos farmor och farfar i Ekedalen och på kylskåpet sitter mamma med långa flätor och tittar på oss från en tid då vi ännu inte fanns.

I år lyssnade jag på fler Sommar-prgram i P1 än något annat år tidigare och ändå finns det många olyssnade kvar. Det som nog gjorde mest intryck var nog ändå när Raymond Ahlgren hade sitt program som jag skrev om här. Jag ska nog till och med lyssna på det igen för han sa så mycket bra saker som jag gärna vill ta till mig av. I ett försök till detta så fick jag för mig att leta fram den slitna svarta tavlan från Granit och bokstavligt talat sätta orden på väggen i hallen. Återstår att se om det fungerar.. annars får väl tavlan återgå till inköpslista i köket igen..

Sockret har jag visst glömt, och mängden mjölk får jag nog jobba på lite, men det smakar rätt bra ändå. Inte som te, inte som varm mjölk. Kryddmjölk kanske. Det verkar visst vara en fluga nu, kommit upp på svarta tavlan hos varje café med självaktning. Visserligen upptäckte jag det själv på en sådan tavla, (det hade till och med letat sig till Mariestad i augusti) men det är verkligen inte därför jag fortsatt dricka det, på grund av flugan alltså. Fast det är ganska intressant det här med att alla konsumerar samma saker samtidigt, men det är väl förstås säkert ett fenomen som har ett fint namn på ekonomispråk. Just det funderar jag dock inte så mycket på medan jag dricker mitt chai. Jag tänker mer att det passar ganska bra till tonerna av Melissa Horn och LW och också till mitt röda kakel och Maryland cookies..

Mitt SATC-maraton är snart slut. Sista skivan i sista säsongen väntar. Carrie har inte ännu börjat fundera på Paris, Samantha går på premiär med en nyrakad Smith, Charlotte har adopterat Elisabeth Taylor och Miranda ska flytta till Brooklyn. De dricker Manhattans och Miranda försöker övertala sig att det inte är så farligt att flytta och frågar varför det egentligen är så fantastiskt att bo på Manhattan. Carries svar "Because it is"  kommer så snabbt och så självklart.
Visserligen bodde jag en hel timmes tågresa därifrån, men förstod nog ändå inte riktigt förrän efteråt hur speciellt det måste vara att bo där mitt i härligheten. Hela serien igenom har kärleken till New York varit en av de starkaste. Ja, om jag inte får en flyttlåda kan jag väl åtminstone få fylla en resväska för en stund i allt det här och helst då inte bara till tonerna av mr Sinatra.

Inspiration kan tyvärr ibland bytas ut. Den del av hallen, där man inte sparkar av sig skorna och hänger upp skinnjackan, där den perfekta arbetsplatsen ännu inte har uppenbarat sig, är just nu istället fokus för min frustration. Det är svårt att förändra med små medel när man tänker stort. Lite vitt i olika former har skruvats ihop och sen fick jag gå därifrån. För lite distans och lite vila. Kanske ser det bättre ut i morgon. Kanske behövs det målarfärg.

Den gamla kartan över välbekanta höfdingdömen ska i alla fall få skapa lite stabilitet för studier och arbete men stilen får gärna vara lite som telias nya kobra; gammalt möter nytt. Det är där det vita kommer in. Tror jag. Hoppas att frustrationen försvinner utmed vägen till Örebro i morgon och så jag kan återvända med la inspiración. Fast risken är förstås den att kursstarten kommer att få mig att tänka på helt andra saker än inredning. Yep, time to leave the cave and face the world again..

En av de där riktigt varma soliga dagarna precis i början av juli var jag och syster Hyster i Lund för första gången. Vi gick runt och kände på atmosfären i den mysiga studentstaden med de många cyklarna och piggade upp oss med ett riktigt wienerbröd med schokolääde på mormors bageri vid Knut den stores gata..

Vi passade också på att återuppleva lite minnen från vår resa förra året genom Kinautställningen de hade på Kulturen. Där i museiebutiken hade de disktrasor i lin till salu. Praktiska, miljövänliga och fina. Det blev dock inte någon disktrasa då.. men nu kan man visst vinna en här om man har tur. Det är ju smidigare än att åka tillbaka till Lund iaf. och det vore rätt skönt att slippa stå och välja varje gång i affären bland alla tråkiga trasor. En svart en skulle gå fint ihop med mitt röda kakel.

bild: www.svenskainredningsbolaget.se

Det fungerade inget vidare med bärplättar och kardemummakaffe heller, även om det låter som det skulle göra det. Men lite glad blir jag ändå av den röda koppen och den enda Koka tallriken som finns kvar. Sympatier i soffan har jag också. Annorlunda att se vardagen från deras synvinkel, men dagar i horisontalläge är dock ganska uttröttande och enformiga. När blicken inte är sluten eller riktad mot tevens oändliga brus är det väggen bakom soffan som synas... Det är nog visst dags att göra något åt den. Pojken och hästen och Audrey ser lite ensamma ut där de står. Fast det får vänta tills dimman lättar. Tills dess får det räcka med att utforska nya Coldplay (tack vare señorita L) och Hello Saferide och kanske till och med lite countrytoner av Kasey Chambers och Shane Nicholson. Det kräver som tur är inte lika mycket muskelstyrka.