Datorn får stå tillbaka en smula. Den har en magnetisk kraft som är alltför svår att motstå, en ickerökares nikotin. Men det går inte an att fastna när hela människans fysiologi ska förstås och förklaras på några få veckor. Så, projekt skärpning pågår och trevliga pauser från pluggandet lämnas oomskrivna, guldkanterna får stå för sig själva ett tag. Det blir till att prioritera och bara äta den där äppelpajen med ingefära och lime i gott sällskap utan att föreviga den i aptitliga bilder. Sitta på Mat och Muffins med en mättande linssoppa eller i en soffa i Skattkärr, med alldeles för mycket godis på toppen av en crêpesmåltid, och låta det trevliga i stunden vara nog, utan att återberätta allt med målande detaljer och stora ord.

Det kommer med andra ord inte dugga lika tätt här förrän novemberregnen börjat ta ordentlig fart.

Men visst behövs det pauser. De måste bara begränsas så att tiden inte överskrider de faktiska arbetstimmarna. Det är nedräkning; två veckor till tentan (läs domedagen) nu. Den nya vardagen består i cykelturer på den vaniljvita velocipeden i färgglada strumpbyxor till bibliotekets gräddhylla för timmar framför instuderingsfrågor, alltför mycket kaffe och lunchavbrott på Värmlands museum bland pensionärer, barnvagnsmaffian och läkarstyrkan från vårdcentralen Gripen. Skulle gärna fortsätta så ett tag. I alla fall inhämtandet av kunskap och nya förståelser och en gnutta hopp om att möjligtvis förstå sammanhanget någon gång. Frustrationen, pluggångesten och tentapaniken kan någon annan gärna få ta hand om.

Det var längesen 26:an var så mörk som idag. Milen rullade fram under bilen och vägen lystes då och då upp av  reflexerna från vägskyltar i blått och grönt. Daugava på hög volym och knyttena hopkurade i buren på passagerarsätet. Att köra bil är lite som att vara ute och promenera, fast utan motionen och den friska luften förstås. Tanken får vandra fritt och man vet aldrig vart den hamnar. Inte vet jag vart den hamnade idag heller. Men därimellan var den på många ställen. Lasses tankar i toner (Min helande tröst, En tätort på en slätt och Kom hem nu) ger en passande ljudkuliss för bilfilosoferande en lördag i oktober när det redan mörknat och man är på väg för ett välbehövligt miljöombyte på andra sidan Vänern.