blandade småkakor och toner

Oj vad det är svårt att plugga hemma när man inte har rutin och disciplin. Det fungerar mycket bättre på betryggande avstånd från dammsugare, dator och perkulator. Igår satt vi visserligen en hel timma på första parkett i sjukhusmatsalen och kollade in alla ansikten och förundrades över hur många vi faktiskt kände igen, men resten av tiden var nog ganska effektiv, det tror jag nog. Det är verkligen inte en vilovecka det här, men det blir lätt så när man varit på helspänn i en hel månad i Underlandet. Idag kunde jag inte hålla mig borta från Hanna Larssons konditori: bondkakor, havrekakor och kokoskakor gjorde sig bra ihop med söta lilla Rörstrands Koka-kannan! Å hela dagen har i-poden varit på shuffle och ljudit via fm-sändaren i vardagsrummet: Nina Kinert, Timo, Coldplay, Maia Hirasawa, Killers, Lasse, Duffy, Cornelis, Death Cab, Jens Lekman, Green Day, Sahara Hotnights, Robbie & Hello Saferide i en salig blandning!


nej.. jag åt inte upp ALLA kakorna..

saturday morning

Det är lördag och jag har fått en låt på repeat i hjärnan. Det är nog bra med de här regelbundna veckorna och helgen som återhämtning och andningshål, innan jag dyker ner under ytan av okänt vatten igen på måndag. Denna helgen startade redan i torsdags när jag tillslut fick ett positivt tentaresultat. Jag hade knappt vågat hoppats på att det skulle gå den här gången så det var verkligen värt att fira hela kvällen på Valfrids och på Arena bar tills stämbanden blivit alldeles uttröttade av allt prat. Det blir annars inte så stora utsvävningar från sjukhuset-soffan-sova-cirkeln under veckorna just för tillfället. Ett eller två avsnitt av House och tappra försök att ordna aptitliga matlådor är vad som får plats inom vardagsramen. Den här lördagmorgonen är med andra ord väldigt välkommen, även om jag inte kan låta bli att också längta lite till att dyka i vattnet och fortsätta upptäcksfärden på måndag igen..

House M.D. - Säsong 1 (6 disc)
www.cdon.se

really hidden

Jag fattar visst lite långsamt för jag har just precis upptäckt Longing for lullabies. Ja, inte så att jag inte har hört den förut, men jag lyssnar för lite på radio för att fasta vid låtar eller ha koll på vem som sjunger vad (hmm på trackslistan hela försommaren ser jag nu.. ja, långsam var det nån som sa va?!). Men den var nominerad till årets Grammislåt förra veckan och då trillade den ner tillslut. Poletten alltså, eller låten om ni så vill. Den vann inte, men det spelar ju mindre roll, för jag vann ju på det i vilket fall. Även om Kleerup tillför något speciellt och annorlunda till låten, precis som han gör i Robyns With Every Heartbeat som jag inte heller riktigt kan låta bli att gilla (varför jag nu skulle behöva låta bli att göra det..) så är den akustiska versionen på "Hidden" riktigt fin. Resten av skivan verkar också vara intressant att utforska mer, den känns som ett litet annorlunda tillskott i mitt ljudbibliotek.


have a _____ new year

Ja, jag vet att jag är tidsoptimist, och motvilligt nästan aldrig i tid.. så det här kommer några dagar efter övergången till "andra sidan". Jag är inte direkt ett fan av nyårslöften, (fast visst skulle jag behöva ha ovanstående med på listan i sådana fall..) åtminstone inte företeelsen i sig. Det är en sak att få en massa ny inspiration att ta tag i saker, inspiration är alltid positivt! Men att tänka att man ska göra det nya året till så mycket bättre än det förra.. och rada upp en mångd nya mål, nja, vad har man då för syn på hur man lever livet? Det är ju inte bara i början av januari varje år som förändring och förbättring kan ske. Om man koncentrerar det så till en tidpunkt är det lätt att inspirationen springer ifrån en för tidigt och man står där redan i februari och undrar vart löftena tog vägen. Jag tror nog att det är bättre om man försöker ha med sig hela tiden att ta tag i saker när man inte är riktigt nöjd med hur man har det. Jag säger ja till ny inspiration och ständig förbättring, men nej till att löften ska avläggas här och nu för att siffran i almanackan slagit om till 09. De här två nyårslåtarna gillar jag, och de är lite varandras motsats.. Death Cab for Cutie tycker inte att det känns nån skillnad alls för att det blivit ett nytt år, och Benny o co har stora förhoppningar på det som ska komma. Bara att välja vilket humör man är på alltså!





This is for Fer:
I'm thinking about New Year's resolutions and I've decided that it's better to change things when you recognise the problems rather than make promises just because there's a new number in the calendar. Of course it's a good time to be inspired when a new year is coming, but inspiration is always welcomed. Here's two different songs about New Year's. Death Cab for Cutie's more cynical version and ABBAs classic wish of a better world..

a state of mind

Igår såg jag  "Dom kallar oss artister" med Nina Persson. Hon bor i Harlem i New York och har gjort en ny A Camp skiva med Nathan Larsson och Niklas Frisk. Jag blev  riktigt inspirerad av programmet. Både att leta fram den förra skivan, köpa den nya, när den kommer (låten Chinatown satte sig lite grann med en gång) men också att bo sådär i en storstadsmetropol, där det enligt Nina till och med är spännande att gå ut och köpa toapapper.. tänk om det kunde vara lite mer okomplicerat att släppa allt för ett tag och bara ge sig iväg på ett nytt äventyr..


bildkälla

lovely piano and voices


Dirty Dancing går varm på radion och klättrar på trackslistan. Jag lyssnar lite för lite på radio för att hänga med i svängarna ordentligt.. Men de senaste kvällarna har Frida Hyvönen stått för ljudkulissen, en riktigt vacker sådan. Här är Oh Shanghai:

tyvärr inte den bästa ljudkvaliteten



 För snart tio år sen var det bland andra Tori Amos som stod för vackra texter och sång i min stereo. Måste vara Fridas pianospel som gjorde att jag kom att tänka på henne nu. Winter är riktigt fin, och gick ofta på repeat (och tänk om det kunde se ut så där utanför fönstret nu..)



silver bells

Julstämningen är ju inte något som infinner sig automatiskt utan att man gör något. Det skulle i såna fall vara om det snöade och faktiskt låg kvar på marken men i brist på sådana specialeffekter får man ta till egna metoder. Som att åka till syster Hyster i Västerås och påbörja julklappsköpen, gå på Vallby julmarknad, baka mer lussebullar och äta mexithai-crossover wraps. Ja, inte för att maten gav någon direkt julstämning, men den var riktigt god och den avnjöts till julmusik. Sen kan man roa sig med att se två OC-Chrismukkah avsnitt i rad också och om man tänder nyupphängda pappersstjärnan och dricker lite årgångs Blossa när man kommer tillbaka hem så forstätter stämningen hela helgen.


Silver Bells, Bright Eyes




great expectations

Medan snön yrde utanför fönstret och svepte in världen i en hopfull, vit filt stöttes saffran i morteln till tonerna av Have a Merry Chrissmakkah och Bright Eyes Christmas Album. Frysen är redo för advent och nu väntar balkongen på en jul-en och vardagsrumsfönstret på pappersstjärnan. I år ska jag inte låta december försvinna i ett töcken av obemärkta dagar och inte heller i stress och frustation, (ja i alla fall inte över julen..) Nej det ska vara saffransfärgade veckor med adventsstämning, klistriga fingrar av julkortspyssel, huvudvärk av hyacinter och överdosering av varma sötkryddiga drycker.. spännande att se om den önskan går att kombinera bra ihop med Örebroresor och tentaläsning. I might need a little Chrissmakkah miracle..
 




This is for Fer:
While the first snow fell outside the window and wrapped the world in a white blanket we baked this year's load of the traditional golden X-mas buns.
I'm hopin' this december will be more like the once I used to know..

spetshandskar och vita kostymer

De måste verkligen ha haft riktigt roligt, de som inte var så små att de gick i mysbyxor och hade Musse Pigg på kläderna på 80-talet. Fast det förstås, de skrattade säkert inte så fort de såg varandras stora hår, benvärmare och tjocka axelvaddar.. och inte heller blev dom alldeles nostalgiska av musik av Style, Bon Jovi, Samantha Fox, Belinda Carlisle, Mr Big, NKOTB, Roxette eller från Fame och Dirty Dancing (could go on forever..)

Ja, igår var det riktigt svårt att inte ha roligt.


madonnainspirerade spetshandskar,
våffliga vågor i håret och svart cerise all the way..

celebration and preperation



Okej, jag behövde visst klara tentan innan jag kunde bryta tystnaden!
Det blir en riktigt festlig åttiotalsvecka när både nyblivna trettioåringar
och svåraste G:et ever ska firas!

vid köksbordet med bob dylan på repeat

I torsdags var det lördagkväll så den nya veckan började redan igår. Det är aningen roligare att tänka så än att  jag pluggat hela helgen och tänker fortsätta så ända till fredag. Förhoppningsvis fungerar i alla fall den strategin men skulle den inte göra det så har jag för säkerhets skull också tagit mig tid för att öva lite på min alternativa karriär som fikafotograf. Jag tror bestämt att den här bilden fungerar. Den som säger nej till äppelpaj i NYC räcker upp en hand.


Vad?!
Ser jag en hand där nere i hörnet av lokalen?
Om du ogillar paj och resor så har du hamnat helt fel här!
Nehej.. det var visst nån som klappade med i musiken

doo what a diddy night

Fem och en halv timma har sällan gått så förvånande fort. För att sedan fortsätta i två till.

Foccacia, laxpasta, kycklingpaj, vin, vin och vin men tyvärr ingen efterrätt.

Röster hesa i mikrofonerna och värmen hög.

Yep, that sums it up pretty good.
Let's do it again sometime sooner rather than later
..


plåster på såren

Lillasyster Hyster har varit på Konserthuset i Stockholm och lyssnat på Ane Brun utan att säga till mig i förväg. Hon som kanske inte ens skulle känna till henne om det inte vore för mina influenser.. Men okej då, hon är väl förlåten, långsinthet är bara förtärande. Vi hade msn-musik-brainstorming häromkvällen och hon tyckte att förbandstjejen var bra (ja, precis så skrev hon, och miljöskadade som jag är så trodde jag först hon menade en stackars bandage-omplåstrad tjej..) Anyway. Våra öron är inte bara släkt, de gillar också samma röster, toner och takter så idag kollar jag in Nina Kinert och se om hon gör sig lika bra på skiva som live.


följetongen i soffan fortsätter

Det fungerade inget vidare med bärplättar och kardemummakaffe heller, även om det låter som det skulle göra det. Men lite glad blir jag ändå av den röda koppen och den enda Koka tallriken som finns kvar. Sympatier i soffan har jag också. Annorlunda att se vardagen från deras synvinkel, men dagar i horisontalläge är dock ganska uttröttande och enformiga. När blicken inte är sluten eller riktad mot tevens oändliga brus är det väggen bakom soffan som synas... Det är nog visst dags att göra något åt den. Pojken och hästen och Audrey ser lite ensamma ut där de står. Fast det får vänta tills dimman lättar. Tills dess får det räcka med att utforska nya Coldplay (tack vare señorita L) och Hello Saferide och kanske till och med lite countrytoner av Kasey Chambers och Shane Nicholson. Det kräver som tur är inte lika mycket muskelstyrka.






jag måste faktiskt erkänna

Har fastnat vid Idol uttagningarna.. och sett ikapp avsnitten från i veckan på TV4:s hemsida. Dessutom är det repriser nu.. Inte vet jag om jag tycker om konceptet i stort och juryns kommentarer om alla pinsamma som inte kan sjunga. Men det är de som verkligen är bra som har fastnat. Anna och Lars till exempel. Att vara så bra på något som de är på att sjunga måste vara så roligt. Kunna använda sin kreativitet till något som når ut till andra och samtidigt göra det man tycker bäst om..

Sen, den största parentesen av de alla: Andreas Carlsson i juryn är verkligen en yngre kopia av Gary Sinise (i CSI NY)!? Konstigt att två människor kan vara så lika, utan att de är släkt. Alla kanske går runt och har en sådan dubbelgångare utan att veta om det..

Have a heart har flyttat in i mitt huvud på obestämd tid




och Lars Erikssons Rejected Love är ju minst lika bra som Bob Dylans låt


tunes in grey and brown

Det är många som får vara med mig och plugga. I alla fall nu när det skrivs på datorn. Men de som får vara med måste vara lite lugnare av sig, och inte uppmuntra alltför mycket till att själv brista ut i sång.. det blir inte lika mycket gjort då. Färgskalan var visst varit densamma på hela pluggsällskapet idag.

Stumble Into GraceMount PleasureThose The Brokes
Andersson Benny, Benny Anderssons Orkester 2001ReminderI'm Wide Awake It's Morning
Emmylou Harris: Stumble into grace
Moneybrother: Mount Pleasure
The Magic Numbers: Those the brokes
Benny Anderssons orkester
Feist: Reminder
Bright Eyes: I'm Wide Awake It's Morning 

Mozart har också fått vara med men jag har ingen nytagen bild på honom...
han sägs dock ha god förmåga att hjälpa till med inlärningsförmågan med sina tongångar!


when all is said and done

Okej, jag säger inte vad jag har gjort ikväll. Nu ville jag bara lyssna på ABBA-originalet och se den coola videon från 1981. Låtar har en förmåga att fästa sig på minnen och klistra fast sig vid dem så att de smälter ihop till symbios. Förutom den fina scenen i filmen så kommer det för mig i fortsättningen att dyka upp en flashback från resan i bilen på min allra första skoldag på den långa vägen till att bli anestesisjuksköterska när jag hör: "...standing calmly at the crossroads, no desire to run..."

 

ny bono?

Råkade ha på teven i bakgrunden när det var nån välgörenhetsgala med American Idol. Säga vad man vill om programmet och om amerikansk svulstighet och jag är verkligen inte den som springer till telefonen för att donera p.g.a. sådana inslag, men den fastnade i alla fall. What about now med Daughtry. Och visst, videon är översvallande och dramatisk så att det nästan blir klichéartat, men det funkar visst ändå på något vis. Idag i alla fall.

tidresa i musik

Det snurrar några skivor i bilen som inte hörts på ett tag. Måste passa på nu när jag har CD-spelar lyxen till låns ett tag till (vaddå? om jag är trött på mina kassettband..? nej inte alls..).
Hittade några intressanta gamlingar. Som att kliva ett steg tillbaka några år. Så intensivt musiken finns kvar i medvetandet. Finns många fler som snart vill bli hörda igen.



Image:Toad the Wet Sprocket Fear.jpg

Natalie Merchant: Tigerlily, Peggy Lejonhjärta: Viskningar och rop,
Lars Winnerbäck: Rusningstrafik, Toad the Wet Sprocket: Fear

när det blir varma sommardar.. för sjunde gången..

..ja jösses! Lasse har varit på Karlsholme tre gånger nu. Första gången var nog snart 10 år sen det. Oh my! Dessutom har det varit fler konserter i Västergötland, Västmanland och Värmland..

Men har karln något kontrakt med vädergubbarna? Hur kan det alltid vara strålande väder när han spelar sommartid? Kanske behövs för att väga upp de gråa (dagarna) texterna..

Maia var ett av hans bättre förband. De var så fina där på scenen hon och hennes bandmedlemmar. Gossar i vita skjortor, stora röda blombroscher och blå byxor, saxofonen och gitarrerna som glimmade i solljuset. Maia i sin röda kjol och fina röst.

Gillade också det söta cafétältet de hade med udda fåtöljer och gamla lampor i plast och spetsar. Folkparkskänsla från äldre tider!

Lasse var bra, som alltid. Bäst var nog Söndermarken, Tvivel och Elden...  Mest förutsägbart var Hugger i Sten, Kom ihåg mig och Solen i ögonenhade varit roligare med lite omväxling och variation med några andra gamla låtar!
Fast det är ju förstås inte alla som ränner på varenda turné han har.. man får väl skylla sig lite själv för förutsägbarheten.. Riktigt envitet fan kan jag nog ändå aldrig kalla mig.. det kommer alltid någon låt som jag undrar om jag ens hört förut.. Lite skönt det med. Rösten måste ju få vila emellanåt (det var väl allsång på Karlsholme vi var på, var det inte..?)!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0