Denna veckan har jag bytt ut dagarna och mixtrat med helgen i förtid. Jag återvände västerut, efter en dag med en skolklass som blir allt trevligare, för att sedan hamna i en helt annan värld. Det var dags för en av alla de måltider som inte bara innebär påfyllning av ny energi. En sådan kväll då maten, miljön och sällskapet flyter samman till en perfekt enhet. Att en vitlöksskeptiker som jag ens kan kliva in i en libanesisk restaurang kan ju te sig förbryllande men å så väl spenderade slantar! Kalla det meze, tapas, smårätter eller vad du vill, det är i vilket fall ett av de allra trevligaste sätten att mätta magen på. Att det inte blev någon biljard är bara ytterligare bevis på att kvällen var tillräcklig så som den var. Ja, den känslan vill jag spara på ett tag.

Vinkade till brandbilen utanför fönstret och någon därinne vinkade tillbaka, men varken rök eller eld syntes till i skenet från de blinkande blå ljusen. Första snöfallet hängde i luften på hemvägen men jag har ändå svårt att överge skinnjackan. Tar med mig den varma känslan från mellanöstern och en mössa på det så går det nog ett tag till.