tre på rad och fler kommer

Efter Alex Schulman blev det inte mycket läst igen där på ett tag. Sen blev jag inspirerad av en, för mig, helt ny bokläsande själ. Så jag satte mig med "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann". Den var bra, det var den. Den alternativa resan genom 1900-talets historia var både intressant och galen och spännande. Men den tog sådan lång tid. Jag tog mig inte stunderna att sitta ner och bara läsa. Så när den tillslut var slut efter många veckor så var jag kanske inte lättad att jag var färdig, men jag kände ett behov av att läsa sådär som när man inte kan sluta vänta sidorna igen.

Sådan tur att jag just då hade semester. Att jag hade tiden för de där studerna att förlora sig i en berättelse. Det blev Paulo Coelho och "Veronika bestämmer sig för att dö". Och det blev bra. En sådan där bok man skulle kunna gå tillbaka och läsa igen för att påminna sig om det viktiga, om vad som är verkligt och det som ger livskraft. Och läskraft gav den också.

Med mig från den fina turen till Torsby fick jag ett mindre bibliotek med i väskan. Grabben i graven brevid är redan slut. Den var inte helt rätt att läsa just den här veckan om jag ska vara ärlig. Det är fint när det skrivna ordet påverkar oss såsom Coelho gör, men lite skrämmande hur det kan förstärka egna känslor och tankar på ett negativt sätt. Inget ont om Katarina Mazetti i sig. Nåväl, nu är jag redan inne på nästa bok. Och jag har många som väntar på tur. Det är härligt att läsa.


Kommentarer
Postat av: PôpPis

Visst är han underbar Coelho!

Kram på dig

2010-07-24 @ 22:36:49

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0