Nu har jag sällskapat med Mig äger ingen av Åsa Linderborg i några dagar. På balkongen så fort solen tittat fram och istället för teve och dator, i sängen innan sömnen tagit över, mikrolässtunder under korta frukostar och på lunchen innan det var dags att återvända till Underlandet igen. Precis sådär som jag vill att det ska vara att läsa. Det var en ärlig, orädd berättelse om en uppväxt. En fin skildring av en pappa och hur komplex och komplicerad den kärleken kan bli. En bok som berör utan att för den skull sätta sig som en vass tagg i hjärtat.