Spegellandets gladaste skratt står Perny för. Det ljuder i korridoren på långt håll. Han reciterar Lassetexter och jag svarar med nästa mening utan att någon annan fattar vad vi pratar om. Han kunde se att jag tyckte det var trevligt med fint kaninbesök från Underlandet och att min ledsagare från förra våren också tyckte det var roligt att faktiskt få jobba med mig på riktigt nu. Hon och jag har pratat minnen från den katastrofala examinationssövningen och alla andra krångliga sövningar under min lärorika och unika praktiktid och om nya trevliga saker. Vi fick några tillfällen att jobba ihop under det två veckor långa besöket och sista dagen tog vi hand om en återvändare. En patient jag haft förut och som satt sina spår. Hans förra upplevelse av operation efterföljdes, på grund av olyckliga omständigheter av mardrömmar, men nu hade han återvänt med nytt mod och fullt förtroende till oss som personal. Åsynen av mig, som var med den förra gången, gjorde honom inte det minsta orolig, utan bara glad och trygg. Han pratade om den härligt kalla duken han fick på pannan och vilken skillnad den gjorde. Han fick oss att skratta och le och när han vaknade var han så lättad och glad att det var lätt att ranka det som den bästa jobbstunden på hela veckan.