trouble is my friend

I onsdags när jag hade sista patienten precis innan jag fick jobb så gick allt precis som det skulle. Det krånglade inte med någonting och när patienten var sövd, luftvägen säkrad och gasen på så tittade jag och min handledare på varandra och undrade om det var något vi glömt. Jag har fått lära mig den svåra vägen. Det har inte direkt varit en blank isbana att glida fram på, inga curlingborstar eller slipmaskiner. Rinken har snarare varit både välsandad, gropig och knölig.  Alltid har det varit något speciellt, någonting som gjort att förloppet inte blivit helt normalt. Vad normalt nu är.

Man skulle nog kunna säga att australiensiska Lenka sjungit soundtracket till hela min praktikperiod: Trouble is a friend. För uppenbarligen har det ju gått bra ändå. Efter den patienten i onsdags kom den där stunden som kommer vara riktigt svår att glömma: När min handledare precis hade avslutat samtalet där hon avgjorde min närmaste framtid och kom tillbaka med en min som var ovärdelig. Hon fick inte säga något, men ansiktsuttrycket sa allt. Nu åker jag på examensvecka i Örebro och sen börjar den riktigt svåra skolan. Den på egen hand.

Lenka - Lenka - Musik

Kommentarer
Postat av: Emelie

Men tänk vad bra att du har gått igenom så mycket under din utbildning, det kan ju inte finnas så mycket som kan chocka dig eller få dig på fall nu längre :) Jag är säker på att du kommer att vara grym, tänk bara på att du fick jobb, bara det är grymt. Men cad jobbigt det lät med handledaren, när får du svar? Och om vad?



Kram

2009-06-01 @ 10:08:47
URL: http://greiddnos.blogspot.com

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0