gropar och hål i underlandet
Det går nästan lite för bra just nu. Jag vill absolut inte hamna i stadiet som dr Karlsson kallade nåt i stil med "då man tror att man faktiskt har lärt sig en hel del så att man har koll på läget utan att inse att det är precis det man inte har". Ja, jag fattade inte riktigt heller vad han menade men jag kämpar ändå för att undvika att trampa ner i det där diket.
Till och med på uppvakningsavdelningen kommer glada tillrop och uppmuntran om att jag kommer att bli en riktigt bra anestesisjuksköterska för det märks redan stor skillnad. Kollega K bemödar sig att berätta för doktor E att jag är duktig och förmedlar sen vidare till mig att hon fått medhåll. Nej. ödmjukheten ska klamras fast vid. Inga otäcka stadium av högmod tack!
Glöm aldrig att du är BÄST!
Känns inte som du riskerar någon form av högmod. Bara njut av all uppskattning, det gör gott för själen! Nu drar jag till Umeå. Försöker intala mig själv att det kommer gå bra...hjälp....!
Jag tycker inte de är fråga om högmod - det är som om du skulle skämmas för att du får en lnhöjning för ett väl gjort jobb. Njut av berömmet - du förtjänar det!
Tangentproblemen består - LÖNEhöjning skulle det stå!
Hej!
Hittade till din blogg idag då jag googlade "anestesisjuksköterska blogg" och har läst i timme efter timme. Jag arbetar som sjuksköterska på en vårdavd och börjar så smått få upp ögonen på anestesi. Vet ej om jag vågar dock! Hur länge arbetade du på avd? Känner du att du har användning av avdelningsarbetet i ditt nuvarande arbete som narkossköterska?
Tacksam för svar
Mvh Julia
Hej Julia!
Å vad roligt att du hittade hit och att du funderar på detta roliga yrke! Hoppas att det jag skrivit har gett dig något!
Jag blev färdig sjuksköterska 2003 och började på medicinavdelning för äldre multisjuka (aldrig jobbat på kirurg eller med yngre "friska" patienter). Där jobbade jag i fem år tills jag kände att jag ville göra något mer, nåt annat.
Jag visste knappt vad jag gav mig in på och till en början känns det faktiskt så: att man omöjligt kommer att klara av det. Men man tar allt steg för steg och om man inser att man inte kan kunna allt på en gång så blir det oftast lättare att stanna i nuet och göra en sak i taget.
Självklart har man användning för erfarenhet. Oavsett var man jobbat. Jag hade ju som sagt väldigt lite kontakt med operation tidigare, men man lär sig så mycket mer av att jobba på avdelning. Att möta patienter, samarbeta, prioritera, sätta nålar, blanda läkemedel osv.. Där har man många patienter att hålla ordning på. När du söver har du EN och kan fokusera helt på den.
Det är en helt annan värld och när man väl är inne i den är det svårt att tänka sig att någonsin jobba på avdelning igen..
Hoppas att du fått svar på dina funderingar och skriv gärna igen om det är något mer du undrar. Det är bara roligt!
och Lycka till!
