som i en saga av astrid lindgren

På dörren här till vardagsrummet har några foton blivit sittande. Det är tidigt 80-tal i farmor och farfars kök i Ekedalen och det vilar något magiskt över minnet. Antagligen för att det inte längre finns kvar. Huset flyttades efter att det såldes och sen brann det ner.

Kastanjeträden uppe i backen och krusbärsbuskarna i landet. Fänrikshjärtan och björnbär längs husväggen och bersån som sällan användes. Garaget som luktade ved och fukt och vars dörr fungerade som låtsashästar åt mig och mina systrar. Grusvägen gick runt det stora huset och på verandan kunde man gunga i hammocken och dricka saft. I köket, där jag står på bilden, fanns torkade äppelringar och druvsocker i skåpet och på menyn stod våfflor med hjortronsylt. Inne i finrummet låg alla barnböcker i den stora byrån och på farfars kontor kunde man hämta det gula Alfapetspelet med träbrickor. Trappan till övervåningen var beklädd med heltäckningsmatta och det fanns rum för alla. I huset brevid hade det varit en affär och där bodde den lurviga hunden Frida.. Ja, ni fattar. Jag gillade stället. Idyll i barndomsförpackning. Ett välbevarat minne.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag önskar att jag hade lika starka minnesbilder, för mig är mycket av det du nämner främmande...Men känslan finns ju ändå kvar och är något speciellt att plocka fram. Lycka till under morgondagen, det kommer att gå fint!

2009-05-17 @ 18:46:13

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0