Fredagens soundtrack får Timbuktu stå för. En patient med utgångsblodtryck på över 200 sjönk så lågt att hon blev nästintill pulslös efter sövningen. Jag hann knappt ens tänka efter och bli stressad innan läkemedel var givet, åtgärder vidtagna och blodtrycket över 100 igen. En halvtimma senare, när operationen var färdig vaknade hon och berättade om den härliga dröm hon haft och vad skönt hon hade sovit. Då är det ju lätt att säga att det gick bra, men det går så otroligt fort ibland och efteråt sköjler en våg av funderingar och tvivel över om jag verkligen har tillräckligt med kunskap och kapacitet för att hantera varenda situation.

Så att det verkligen löser sig tillslut.

Löste sig gjorde det i alla fall med de hastigt grusade helgplanerna. Ett snabbt stopp på Peugeot-verkstaden för att kolla upp en varningslampa som tänts och se om det ändå gick bra att ta bilen söderut över helgen slutade med att jag snällt fick lämna ifrån mig nyckeln till mitt transportmedel och mina helgplaner där på plats. Att ta sig till Mariestad med djur via buss eller tåg är tydligen en omöjlighet, men det är tydligen inte en omöjlighet att saker ändå kan ordna sig. Jag känner så otroligt snälla och generösa BMW-ägare och det är bara att ödmjukt ta av sig hatten och bocka och buga.

Det fixar sig tillslut.