Ljudet av klafsande hovar i blöt mossa och knarrande sadelläder accompanjerat av fågelkvitter dröjer sig kvar i minnet. Om det var fågelkvitter vet jag i och för sig inte, så långt är faktiskt inte minnet med i förtöjningen av helgens aktiviteter, men det passar väldidgt fint in i bilden och känslan. Solsken på det svarta islandsrufset, kaffe i plastmugg i en glänta och flytet när tölten sitter är desto verkligare liksom frihetsruset i galoppen, frustandet i backens slut och vitsipporna uppblandat med tussilago i dikena. Jo, man kan säga att vi var ordentligt förnöjda med islänningarna, turerna genom trollskog, förbi öppna åkrar, fält och boningar och hela arrangemanget med sovmorgon och allt. Dessutom lite söta lammungar och en sjö mitt i sovrumsfönstertavlan när jag vaknade på det. Jo tack. Vi gillade Boda ganska bra faktiskt. Och stramheten på insidan av låren kommer att göra det svårt att glömma om man ens ville några dagar till framöver.