Vi träffades i Kilisistan igår, eller utlandet som man skämtsamt kan kalla det. Dit har fina vänner flyttat från välbekanta Solstaden. Vi var sex personer som alla trivts ihop på NÄVA men som alla nu gör något annat. Vi har varit så otroligt priviligerade att få jobba tillsammans och nu tar vi vara på det och skapar något nytt och fint, långt från vårdplaneringar, medicinlådor och ihärdigt ringande telefoner. Solen lyste genom röken från grillen när vi stod på baksidan hos nyblivna barnmorskan och frös. Kamerabatteriet var dött, men stämningen desto högre. Jag kände mig riktigt glad över att ha funnit sådana vänner här i mitt andra landskap, i det som jag till en början faktiskt ganska motvilligt kallade hem. Men numera är det riktigt lätt att känna sig hemma, särskilt när man är omiven av vänner som de. Dessutom var jag som oväxlings skull den första att resa mig för att åka därifrån, trots det trevliga sällskapet. Idag äter jag resterna från grillningen, kryddat med nygjord tomat-mozzarellasallad och oliver. Det smakar riktigt gott och jag mår bara fint trots begynnande heshet, hotande känningar från halsen och lätt huvudvärk.