Det är fint det, när man tar tag i och gör sådant man sagt att man vill göra. Att man inte bara slänger ur sig hit och dit en massa olika saker som skulle vara trevliga och sen aldrig genomföra dem. Det är då man kan börja ångra saker man aldrig gjorde. Och det är jag rädd för att göra. Så vi tog båtbussen till Jäverön. Precis som vi pratat om att vi skulle vilja göra. 32 kronor tur och retur. Vinden på Vänern var frisk på vägen dit men solen stod redan på förmiddagen högt på himlen. Efter en dryg timme var vi framme och gav oss ut på upptäcksfärd på ön. Tre människor och en jack russel. Jag måste erkänna att jag kände mig som en riktigt stadsbo när vi traskade runt där i skogen; tubklänning och sandaler och påsväska kanske inte är den rätta friluftsutrustningen. Men det gick det också. Sen hade vi hemgjort picnickfika när vi hittat ut från skogsstigar och bitande småkryp. Allt från småkakorna, lemon curden och äppelkakan till de egenplockade jordgubbarna smakade underbart där på stenarna vid vattnet. På ön finns en gård med lantbruk igång och med hagarna som utsikt blev det ytterligare ett välbehövligt stopp efter en ny dust med stigarna och myrorna tvärs över ön. Och på kvällen glömdes fort de kliande myggbetten när den gyllene skatten vi hittade förvandlades till en perfekt god avslutning på utflykten.