lost in transition

Jag går på spinningpass med chefen. Hon som utan tvekan gett mig tjänstledigt i dryga åtta månader till. Under spinningtimmen ska man stanna upp i nuet och fokusera på passet och inte tänka på annat säger hon. Jag tänker att jag ska försöka och i nästa stund forsar tankarna fram som ett ohämmat vattenfall.

Till tonerna av Status Quo hör jag henne sitta där på morgonmöten och APT i veckan och berätta att "Camilla har fått förlängt på narkosen och ska jobba där över nästa sommar, så hon kommer nog inte tillbaka hit mer". Och när jag sitter där i soffan och hör det har jag svårt att fatta att det är mig hon pratar om. Det låter så konstigt när man sitter där i gräset, vid flodbädden på betryggande avstånd från kaninhålet, brevid riktiga, vanliga människor som varken har siffror och symboler över sina tunna spelkortskroppar eller spelar krocket med flamingos. Då låter det så märkvärdigt på något vis, mycket mer än när man själv står där på krocketplanen och deltar i spelet.

Sen kommer refrängen och jag tar i alldeles för mycket och orkar inte tänka på annat än mina ben en stund. "Så kul att de vill ha dig kvar" säger hon när passet är över. "Såklart att jag beviljade det fort, det kommer du väl ihåg hur jag är?", fortsätter hon som om jag varit borta mycket länge. Och när jag tänker efter så har jag nog det. Nu finns visst en ny svensk upplaga av Alice's äventyr i Underlandet. I min version har kapitel två raskt övergått i det tredje.

Det är bra att gå och träna ibland. Tänka på ingenting ett tag och få lite perspektiv på tillvaron.

Kommentarer

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0