Idag sa en av mina kollegor att hon blev färdig sjuksköterska 1978 och en annan gick anestesividareutbildningen 1980. De har jobbat ett helt liv, eller hela mitt liv i alla fall. Och nu är jag med och spelar på deras planhalva. Det är en ganska underlig känsla för en som kommer från en avdelning där medelåldern säkert inte varit högre än 30 de senaste sex åren och där man blev en av de mest erfarna på väldigt kort tid. Här kommer jag springa och springa och aldrig komma ikapp och det gör mig faktiskt ingenting. Så mycket frågor jag kan ställa och så många olika svar jag kan få. Att det finns så mycket samlad erfarenhet på plats måste betyda att detta är ett jobb att trivas med länge. Och nog är det roligt att komma som nykomling till en sådan skara och kunna visa funktioner på datorn de inte ens visste fanns och till och med inspirera en och annan till nyanvändning av plastförkläde..