Vi ger oss ut i skogen i upptrampade spår och återupptäcker hösten som så många år förut. Bostadsområdet invid elljusspåret påminner om septembermånader då vägen gick mellan skolan och ett upplyst kök med en ryggsäck på tunna axlar.

Nu är det svampar i skiftande färger, löven ännu inte hunnit till sin fulla, sprakande prakt. Luften frisk och klar, händerna i fickorna vita av kyla och nästippen kall. Samtalsämnen som aldrig sinar, kilometrarna är korta och stigen når snabbt sitt slut.

Tillbaka till civilisationen, upp på vägen. En bil tutar och tre människor möts på en plats som är totalt slumpmässig och överraskande. Vi trotsar den fallande temperaturen och står vid vägkanten och uppslukas i det osannolika att mötas just här. Senare, med äpplena under pajtäcket i ugnen sprids doften av kanel och av höst och nya minnen sällas till de som redan finns fästa vid de dofterna. Sinnesintrycken kan vara många en söndageftermiddag i september.


Hade kameran varit med skulle här funnits en bild av en knubbig liten flugsvamp med illröd hätta och en kritvit fot i det intensivt gröna gräset vid kanten av stigen. Och av bakdelen av en Volvo som kör söderut, mot Västergötland och nya möten.