Så fint att ett sms kan göra en lördagkväll fylld av bubbel utan smäll, babbel utan färdig tanke, musslor i grön curry, uppdatering och uppiggning, underbar grillad scampi, djupanalyser i vardagsrummet på gatan, kaffe, skratt och dimmig blick, amaretto och andra likörer, promenad i superlätt duggregn, caipirinha och lite lugn och ro vid sidan av stimmiga uteserveringarna. Det var en riktigt fin kväll med Söderbönan igår.

Söndagens fina klarade sig utan sms. Det blev nyköpta rosa blommor till vardagsrum och uterum, romansallad med citrusyoughurt, tomater, fetaost, rostade sesamfrön och kallrökt skinka. Det var picknickfika vid vattnet mellan husen vid Vågmästaren i solen. Nästa bok har redan gripit sig fast på sättet som jag gillar. Båtar i alla storlekar gled förbi och satte de vid bryggan i skramlande gungning. Precis när jag kommit innanför dörren ringer en vän för att säga hej. För att hon vet att det gör skillnad. Jag är hes på ett positivt sätt från gårdagen och nu ska sekretären i hallen få en till omgång vitt.

Att vänta och fundera, vänta lite till och sen välja precis rätt ögonblick. Om jag tvekat lite mindre hade det inte blivit detsamma. Om jag väntat längre kanske det gått förbi. Just in time helt enkelt och lördagen började bättre än alla andra dagar denna veckan. Och den slutade lika fint, med rainbow- och california rolls, Audrey som Sabrina och den allra finaste solnedgången efter flera dagar utan någon sol alls. Bokstavligt och bildligt talat.

Bildkälla för Sabrinabilden

Det låg ett brev på hall-stjärnmattan en dag. Lillasyster Hyster hade suttit på badbryggan vid Gardasjön och känt sig som en 50-talsturist på det lilla söta hotellet. Det är inte så ofta den vanliga telefonen ringer, faktiskt så sällan att jag starkt funderar på att bara använda mobilen, men det är ännu mer sällan som det kommer ett brev. Ett riktigt, handskrivet brev från någon som tagit sig tid att använda pennan, fånga stunden och sen paketera den i ett kuvert och försegla ögonblicket med ett frimärke. Och sen skicka iväg det och förgylla en storasysters eftermiddag. Det är fina saker det.

Att besluta sig för att den egna tanken är det enda hindret i vägen för att genomföra något är en befriande känsla. Att göra sådant man inte gjort förut och upptäcka att man faktiskt kan eller att det blev väldigt trevligt är en riktigt härlig känsla. Lite sådana saker ingick i helgen som var:

Ta med Isa och Merlin på en road-trip istället för att inte kunna åka alls.
Styra motorbåt och bada i sjön Väringen som jag inte ens visste fanns.
Åka till Nora och fika i en gammal stuga medan det regnar ihållande utanför fönstret.
Köra moped och känna sig som 15, fast man inte ens gjorde det när man var 15.
Besöka Odensåker och sjön Östen med en alldeles egen lokalguide, åka raggarrunda i ån Tidan och äta spättekaka utan att kunna bestämma sig för om det smakar gott eller inte.

Vakna och se den blå himlen i takfönstret och ta den tid jag behöver för att vakna till. Cappuccino till frukost varje morgon, helst på balkongen. Bokläsning på Sandgrundsudden och i Stadsträdgården. Fontänen i trädgården är perfekt ljudbakgrund till det skrivna ordet. Lunch på stan. I fint sällskap men faktiskt också på egen hand. Just bara för att jag bara inte hade lust att laga mat och för att det är trevligt att sitta utomhus och äta och lyssna på sommarprat och vara riktigt ledig.

Solglasögon, kjoltyg och bara ben som blivit lite mindre bländande vita. Vatten, båtturer och badpremiär som gav mersmak. Glass, jordgubbar, polkachoklad och regulatorer. Spontana utflykter, vänner, söta bebisar och sköna vilo-mellandagar i Karlstad. Shakespeare i Sunne, återseende i Falun, långdag i Stockholm, Mariestaddagar, två turer till Kilisistan, en fin kväll i Torsby och så Frövi, Nora och Mariestad (featuring lågoddsaren Odensåker!) igen på slutspurten.

De ljusa kvällarna och solen på balkongen. Gå och lägga sig när man är trött och inte när man borde för att orka gå upp nästa dag. Fast det gör jag nog förstås ändå ikväll. Lägger mig när jag känner för det alltså, snarare än när jag kanske egentligen behöver för att orka börja kvart i sju i morgon..

Sommaren är i vilket fall inte slut än på länge även om semestern är det, den fortsätter redan klockan fem i morgon eftermiddag!

Det är fint det, när man tar tag i och gör sådant man sagt att man vill göra. Att man inte bara slänger ur sig hit och dit en massa olika saker som skulle vara trevliga och sen aldrig genomföra dem. Det är då man kan börja ångra saker man aldrig gjorde. Och det är jag rädd för att göra. Så vi tog båtbussen till Jäverön. Precis som vi pratat om att vi skulle vilja göra. 32 kronor tur och retur. Vinden på Vänern var frisk på vägen dit men solen stod redan på förmiddagen högt på himlen. Efter en dryg timme var vi framme och gav oss ut på upptäcksfärd på ön. Tre människor och en jack russel. Jag måste erkänna att jag kände mig som en riktigt stadsbo när vi traskade runt där i skogen; tubklänning och sandaler och påsväska kanske inte är den rätta friluftsutrustningen. Men det gick det också. Sen hade vi hemgjort picnickfika när vi hittat ut från skogsstigar och bitande småkryp. Allt från småkakorna, lemon curden och äppelkakan till de egenplockade jordgubbarna smakade underbart där på stenarna vid vattnet. På ön finns en gård med lantbruk igång och med hagarna som utsikt blev det ytterligare ett välbehövligt stopp efter en ny dust med stigarna och myrorna tvärs över ön. Och på kvällen glömdes fort de kliande myggbetten när den gyllene skatten vi hittade förvandlades till en perfekt god avslutning på utflykten.

Efter Stockholmsturen förra veckan var Mariestad nästa punkt på det trevliga semesterschemat. Gracel och jag spenderade elva timmar av torsdagen tillsammans. Lilla A var med nästan hela tiden hon också. På elva timmar hinner man med mycket. Som att träffa fru Sehlstedt innan hon började jobba och höra och berätta nyheter och trevligheter, hälsa på nya lilla Julia och hennes mamma och fika i massor och trivas. Sen hinner man ta en liten shoppingtur och komma tillbaka lagom för grillad korv och jordgubbar till efterrätt. Och om man trodde att kvällen var slut då så tog man helt miste eftersom vattenfärgsmålningsstudion öppnade där i köket. Lilla A gjorde massor av konstverk. Jag gjorde två och både spöket Laban och bananer i pyjamas fick se sig tolkade i färg och vatten.

Fredagens höjdpunkter var indisk lunch med mamma och Klings glass i hamnen med Gracel.

På lördagen tog vi bilen till Torsö, mamma, syster M och jag. På en minimal grusväg rullade bilen fram i vad som kändes som en evighet innan vi var framme vid Sandvik. Min första dag på stranden i sommar och två dopp i Vänervattnet var nödvändiga för att överleva mellan bokläsning och Nicklas Lundblads Sommarprogram om att skriva. När solen inte längre stod som högst for vi vidare till Brommösund och Laxhall. Underbart god rökt lax.

Så blev det söndag och jag och syster M var redo för vår planerade turridning på Iskroken. Det var faktiskt inte så fasligt varmt, trots den trettiogradiga värmen. Skogen gav skugga och tölten satte lite fart på fläkten. Samma känsla som alltid när jag rider infann sig: det här är en av de saker jag bör göra ofta. Mycket varmare kändes det när vi var tillbaka och pappa och jag tog med farmor ut i skuggan för en Top hat. Åtminstone tills det började blåsa, mullra och droppa från himlen. "Det vindar på ordentligt nu" sa farmor och hoppades slippa få en tegelsten farandes i huvudet. Vi hade en fin stund där. Hon fattade till och med vinken när jag höjde handen för en "high five" åt något vi skojade om pappa. Min farmor, 96 år. Sen styrde jag bilen tillbaka norrut igen. Mot en mycket långtråkig fotbolls-VMfinal. Men i det allra bästa sällskapet.

 

Dagens skörd från Ängebäck blev Polka, Honeoye, rödbetor och dill. Med Amanda Jenssens Sommar i iPodlurarna och solen i nacken gick jag i klänning och gummistövlar (hmm..ja mest för känslans skull med stövlarna då) och plockade och lyssnade. Favoritpratarna har hittills annars varit Eva Dahlgren, Per Johansson, Eva Gabrielsson och Ulf Malmros. Så äkta, engagerande och berörande. Det är lite som en exklusiv present att få träda in i någon annans sinne så där för en stund. Sen blev det stenugnsbakat surdegsbröd, Lasse och kronärtskocka på balkongen. Med vidöppna dörrar så att köket liksom fortsätter ut i sommaren. Å så speciellt det är att äta kronärtskocka. Blad för blad med citron och smör. Och så ett sms och kvällen fortsatte spontant i Skattkärr istället. Efterrätten fick följa med dit; de nyplockade jordgubbarna, grädde och lemon curd åt vi till dånet av en gräsklippare. Sen tog vi cyklarna ner till sjön. Det var inte länge jag tvekade innan jag var i vattnet och helt plötsligt hade jag fördubblat antalet baddagar i sommar. Kanske blir det rent av fler gånger.

Så konstigt och skrämmande hur fort tiden går ibland. Så fint att veckor, månader och till och med år ändå inte förändrar allt för mycket. Så lätt när man väl bestämt sig och tar tag i någonting, så lätt att det då blir av. Det var mer än två år sen vi sågs sist och Dalkullan trodde mig knappt när jag räknade efter. Men när vi var till Falun gången innan denna hade lille W precis lärt sig att gå. Nu är han dryga tre år och superintresserad av vilken sorts bil alla har. Och en till liten tjej har kommit till världen i den familjen. Så visst går det fort. Men härligt nog har inte tiden tunnat ut det vi hade då. Det var bara att plocka upp där vi slutade sist och allt var precis som vanligt och alldeles. alldeles jättetrevligt!

 

bilderna är från den ljumma, ljumma lördagkvällen när vi grillade hela middagen och från besöket på Staberg nästa dag.

Vi åkte båtbussen från Café Slussvakten till Mariebergsskogen och tillbaka till Inre hamn. Planerade viktiga saker. Sen klev vi av och åt vår medköpta sallad precis vid vattnet. Det var torsdagkväll och semester. På 3kök åt vi efterrättstapas i solskenet. Jag sa till henne att det är verkligen inte alla som kan njuta så länge och så mycket av så goda smaker. En fin kväll var det. Det här var de söta:

 

I går var det en sagolik kväll. Vi åkte till Berättarladan i Sunne för att se En midsommarnattsdröm med Västanå teater. Å så bra det var! Inte bara för att det är ett av Shakespeares skådespel som jag känner till allra mest eller för att vi känner den allra bästa alven på scenen eller för att vi satt på de finaste platserna på första parkett. Musiken, skådespelarna, kostymerna, miljön där i den ombyggda ladan. Allt var så bra. Den underbara utsikten utanför ladan där vi åt vår matsäck i pausen (jag hade färskpotatis, gräslök, skärgårdsill och ägg och sen jordgubbs och ananassallad med kokos och lime) Och jag vet inte när jag skrattade så mycket senast som när clownerna var på scenen. En sagolikt bra kväll.

 

Åka bussen som så många gånger förr, men för så längesen nu. Sova hela vägen för att få tiden att gå fortare och frysa av luftkonditioneringen fastän det är sommarvärme utanför fönstret. Kliva av i Mariestad och promenera genom Gamla stan och vidare förbi hamnen och över Tidans utlopp i Vänern. Anlända på Matrosgränd och bli välkomnad. Sitta i solen med systrarna medan ett växthus får tak. Få nya pannkaksobjektivet och stativet och prova litegrann. Äta underbart grillat under parasollet och känna att sommaren verkligen har börjat. Hinna med ett finfint fikabesök på framsidan på Bergsgatan nästa dag. Fortsätta vidare på en road trip med riktning Västerås och ett korvstopp i Laxå. Hjälpa lillasyster att packa fabulöst till Italienresan, lyssna på Jakob Hellman och äta sushi på balkongen. Greppa nyckeln som är så välbekant. Konstatera att avgassystemet inte längre ligger på backen (men väl i bakluckan!?) och fara västerut på E18 med friheten återvunnen. Redo för semester!

Frukost på balkongen; fullkornsbröd med brie och röda-bär marmelad, Brämhults apelsinjuice och Cappuccino. Inte det minsta kallt. Lunchlax-sallad från Vilma i museieparken med Annika Sörenstams sommarprogram i iPoden. På kvällen en premiärtur för året med inlinesen. Edsgatan visade sig från sin bästa sida i den sjunkande solen. Sjön Alstern glittrade och husen som blickar ut mot vattnet ligger på rad och retas alltid lite för att de inte tillhör mig. Det känns lite som att man flyger fram på de åtta hjulen när det fortfarande finns kraft i benen. Belöningen, förutom den härliga känslan och den underbara miljön blev en färsk, nykokt, gyllene majskolv. Och så jordgubbar på det. Jordgubbar och Shakespeare. Den senare blir det mer av på onsdag, det förra redan i morgon.

En twistburk och en liten nyckelring bytte ägare. Vi hade sett sakerna och tänkt på varandra. Det är fin vänskap det. Att få en gammal twistburk fylld med nya godisbitar bara sådär utan anledning för att man sagt någon gång att en burken var fin.. Sen, efter en natt i gästrummet och mätta på prinsessbröllop åt vi frukost på fint porslin och bestämde att vi skulle göra följe till söndagens loppis i ingenstans. Så kändes det i alla fall när vi letade oss fram på kringlande avvägar tills vi nästan gav upp. En sista chans gav vi det och det är visst så man ska göra för då dök våffelskylten tillslut upp efter den underbart lupinkantade idylliska landsvägen. Det blev ett uppläggningsfat för 10 kronor och lilltjejen blev hög på socker och sprang runt medan vi pratade om väsentligheter och strunt. Den här helgen som var, var riktigt fin ända från fredag till söndag eftermiddag. Riktigt fin.

Som en film och en saga fast ändå så väldigt verkligt. Som att vi var med där hela dagen och såg allt på plats. Som att debatt och överexponering inte spelade någon roll. Om prinsar och prinsessor endast hör sagorna till eller ej var inte viktigt, det var kärlek det handlade om.

Vem som ville var bjudna på bröllopskalaset och i vår soffa fanns fyra generationer med där ett tag. Vi drack rosa bubbel och förfasade över drottning Sonjas klänning. Satt bänkade med maten redo och höll andan en smula när bilen körde fram till kyrktrappan. Vi kände av stämningen genom rutan och rördes med i känslorna när det darrades på rösten. Vår tårta bars upp mitt under kortegen och vi förundrades över den vältränade springande Säpo-kvartetten och funderade på om man kan få träningsvärk i armen av att vinka så mycket. Och vi måste haft roligt, för eftermiddagen försvann och blev till kväll i ett huj när  festen sen fortsatte  på slottet. Idag har har jag haft musik från fredagen på hjärnan hela dagen. Och det allra bästa av allt med hela spektaklet är väl att jag faktiskt vet precis hur det känns. Och någon groda behövs inte. Det är som en saga ändå.

Det doftar midsommar i vardagsrummet och det har det gjort ända sen i onsdags när jag upptäckte helt nya platser helt nära där jag bor. En solskenspromenad som en underbar fin paus mitt i pysselveckan.

 

När vi sent omsider anslöt till resten av sällskapet på lördagkvällen var middagen nästintill redan på gång. Det var USA-tema och det var riktigt maffigt gott. Trots allt dopfika lyckades jag lätt få i mig av vattenmelonsalladen, de hemgjorda grilllade hamburgarna, coleslaw sallad, salsa, guacamole och ännu fler tillbehör. Rosa cava i glaset. Konstigt att det var vi som var där och inte bara jag. Konstigt men ändå naturligt och bra. Kvällens smakupplevelse nådde sin höjdpunkt när den hemgjorda jordgubbsglassen och den syndigt goda Devil's cake kom på bordet. Tandpetarna varnar för att en liten hund tog sig den allra första smakbiten..

De tio vindkraftverken på Gässlingegrundet utanför Hammarö ser visserligen stora ut från land, men då vet man inte hur långt bort de egentligen är. Det är först när man sitter i den guppande båten precis under dem som de ser nästan övernaturligt stora och mäktiga ut. Alldeles tyst föser vinden runt de tre gigantiska vingarna och bildar en 100 diameter osynlig stor cirkel. En märklig syn, svår att greppa.

Fredagkvällen gav ett regnigt och trumpet intryck, men båtturen på Vänern var ändå inte alls otrevlig. Jag fick för första gången inblick i den helt nya värld som dykning innebär. Ja, inte alls under ytan förstås, utan iförd vindoverall uppe i båten spanandes efter luftbubblor på ytan. Men ändock en inblick. Det var härligt på något vis att vara ute på sjön fastän solen från tidigare i veckan var utbytt mot grått och mjukt småprickigt regn. Min guide under den blåvita fladdrande dykflaggan lärde mig skillnaden mellan coctail-dykning och den betydligt mer hard core-varianten i mörka kalla vatten och när de två som skapade luftbubblorna nere i djupet tillslut dök upp över ytan igen hade jag fått så mycket mer förståelse för sporten än jag haft de senaste månaderna sammantaget. Båten gick i nästan 40 knop tillbaka mot land igen när dykuppdraget var färdigt och det var fredagsmys på ett sätt jag inte velat byta mot soffan. Och trots alla obehagliga föreställningar om kvävning, tryckutjämning och klaustrofobi så kunde jag ändå inte låta bli att fascineras och att få lust att själv upptäcka världen unden ytan..

Jag tror jag ska bo i hängmattan på Lorensberg i sommar. Åtminstone under min semester när det gula husets invånare ändå jobbar under dagarna. Jag provade den en stund medan focacciabröden svalnade i farstun. Bröden som jag låtsas att jag var med och bakade. För jag hjälpte i alla fall till att lägga på rödlöken, rosmarinen, tomat och basilika och parmesanosten. Och in och ut i ungen lyfte jag dem också. Vi svepte in dem i handdukar och tog med de ljumma bröden tillsammans med allt det andra goda i Charlottes nya picknickkorg. Nationaldagen firades fortfarande när vi slog oss ner på bryggan vid Sandgrundsudden. Andra picknicken för helgen accompanjerades av dragspelstoner och medan kycklingklubbor och focaccia försvann planerade vi för många fler såna härliga sommardagar.

Det har varit picknick på Sandgrundsudden i kvällarna två. Denna första ljuva junihelg lockade fram filtar och korgar och en stor del av stadens befolkning. Starboys stod på scenen men vi hade fullt upp ändå runt våra filtar. Barn, hundar, mat och leksaker i en salig blandning. Det var inte underhållningen som var det viktiga. Det var att vi var där och att det var sommar i luften och att vi hade sådär mysigt och trevligt att man bara önskar att många fler kvällar var såna. Rödbetorna i salladen hade färgat morötterna röda. Pajen smakade starkt och gott av fyra knölar ingefära. Ananasen var söt. Endel smakade chips för första gången, andra fick mammas mobilnummer inskrivet på armen för att inte försvinna i folkvimlet. Jag satt mest still mitt uppe i allt och trivdes.