Det var svårt att se var gräset slutade och älven började den soliga eftermiddagen i mitten av februari när jag tog den här bilden. Jag inser också när jag tittar igenom bilderna att jag inte tänkt på hur mycket jag zoomade och om jag satt ner eller stod upp för just den här bilden.. men det är ju ändå variation som är tanken med Månadsbildprojektet så det är inte hela världen. 
 

Kanske är det en enkel ursäkt för att jag inte orkar läsa instruktionsboken till kameran, men jag har fått för mig att känsla och motiv i en bild väger tyngre än kvalitet, bländarstorlek och full koll på inställningar. En kall februarikväll var det månen och träden som stod för motivet, farten från bilfönstret som gav effekten och den blånande himlen som satte stämningen i bilderna. På väg genom det västgötska tysta vinterlandskapet tills staden och ljuset tog över efter den lilla Luna-pricken på himlen. Mitt humör är dock inte så blå som på bilderna, det är bara inspirationen som tryter när hjärnan överladdas av intryck och allt har svårt att hitta en självklar plats. Om jag skulle skriva om sista praktikveckan, soliga vinterpromenader, Örebrovända, ett lyckat uppdrag som supernanny, cowboy-fest i underlandet och nattjobb tillbaka i bekvämligheten så skulle det inte bli så mycket mer än så här. Så nu ska batterierna laddas om och jag ska försöka fortsätta gå och lägga mig i tid..