Efter Stockholmsturen förra veckan var Mariestad nästa punkt på det trevliga semesterschemat. Gracel och jag spenderade elva timmar av torsdagen tillsammans. Lilla A var med nästan hela tiden hon också. På elva timmar hinner man med mycket. Som att träffa fru Sehlstedt innan hon började jobba och höra och berätta nyheter och trevligheter, hälsa på nya lilla Julia och hennes mamma och fika i massor och trivas. Sen hinner man ta en liten shoppingtur och komma tillbaka lagom för grillad korv och jordgubbar till efterrätt. Och om man trodde att kvällen var slut då så tog man helt miste eftersom vattenfärgsmålningsstudion öppnade där i köket. Lilla A gjorde massor av konstverk. Jag gjorde två och både spöket Laban och bananer i pyjamas fick se sig tolkade i färg och vatten.

Fredagens höjdpunkter var indisk lunch med mamma och Klings glass i hamnen med Gracel.

På lördagen tog vi bilen till Torsö, mamma, syster M och jag. På en minimal grusväg rullade bilen fram i vad som kändes som en evighet innan vi var framme vid Sandvik. Min första dag på stranden i sommar och två dopp i Vänervattnet var nödvändiga för att överleva mellan bokläsning och Nicklas Lundblads Sommarprogram om att skriva. När solen inte längre stod som högst for vi vidare till Brommösund och Laxhall. Underbart god rökt lax.

Så blev det söndag och jag och syster M var redo för vår planerade turridning på Iskroken. Det var faktiskt inte så fasligt varmt, trots den trettiogradiga värmen. Skogen gav skugga och tölten satte lite fart på fläkten. Samma känsla som alltid när jag rider infann sig: det här är en av de saker jag bör göra ofta. Mycket varmare kändes det när vi var tillbaka och pappa och jag tog med farmor ut i skuggan för en Top hat. Åtminstone tills det började blåsa, mullra och droppa från himlen. "Det vindar på ordentligt nu" sa farmor och hoppades slippa få en tegelsten farandes i huvudet. Vi hade en fin stund där. Hon fattade till och med vinken när jag höjde handen för en "high five" åt något vi skojade om pappa. Min farmor, 96 år. Sen styrde jag bilen tillbaka norrut igen. Mot en mycket långtråkig fotbolls-VMfinal. Men i det allra bästa sällskapet.