En twistburk och en liten nyckelring bytte ägare. Vi hade sett sakerna och tänkt på varandra. Det är fin vänskap det. Att få en gammal twistburk fylld med nya godisbitar bara sådär utan anledning för att man sagt någon gång att en burken var fin.. Sen, efter en natt i gästrummet och mätta på prinsessbröllop åt vi frukost på fint porslin och bestämde att vi skulle göra följe till söndagens loppis i ingenstans. Så kändes det i alla fall när vi letade oss fram på kringlande avvägar tills vi nästan gav upp. En sista chans gav vi det och det är visst så man ska göra för då dök våffelskylten tillslut upp efter den underbart lupinkantade idylliska landsvägen. Det blev ett uppläggningsfat för 10 kronor och lilltjejen blev hög på socker och sprang runt medan vi pratade om väsentligheter och strunt. Den här helgen som var, var riktigt fin ända från fredag till söndag eftermiddag. Riktigt fin.