wise man say only fools rush in


Som en film och en saga fast ändå så väldigt verkligt. Som att vi var med där hela dagen och såg allt på plats. Som att debatt och överexponering inte spelade någon roll. Om prinsar och prinsessor endast hör sagorna till eller ej var inte viktigt, det var kärlek det handlade om.

Vem som ville var bjudna på bröllopskalaset och i vår soffa fanns fyra generationer med där ett tag. Vi drack rosa bubbel och förfasade över drottning Sonjas klänning. Satt bänkade med maten redo och höll andan en smula när bilen körde fram till kyrktrappan. Vi kände av stämningen genom rutan och rördes med i känslorna när det darrades på rösten. Vår tårta bars upp mitt under kortegen och vi förundrades över den vältränade springande Säpo-kvartetten och funderade på om man kan få träningsvärk i armen av att vinka så mycket. Och vi måste haft roligt, för eftermiddagen försvann och blev till kväll i ett huj när  festen sen fortsatte  på slottet. Idag har har jag haft musik från fredagen på hjärnan hela dagen. Och det allra bästa av allt med hela spektaklet är väl att jag faktiskt vet precis hur det känns. Och någon groda behövs inte. Det är som en saga ändå.

Kommentarer
Postat av: Leena

Jag är, som alla vet, väldigt förtjust i grodor... :o)

Visst var det romantiskt, kärleksfullt, varmt, pampigt, glittrigt, överdådigt men ändå så elegant alltihopa. Så mycket mera värme än 1976, och framför allt utåtriktat. Roligt att alla fick vara med, på ett eller annat sätt.

2010-06-22 @ 07:44:57

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0