Det har ar valdigt efterlangtat. Min utsikt igar kvall, innan jag landade, ar en sadan dar utsikt som gor att man kan tanka utanfor ladan (outside the box) och fa hur mycket ny energi och inspiration som helst. Det kanske blir nystarten pa mycket det har lilla avbrottet i det valdigt graa novemberdunklet. For nar jag ar hemma igen ar det mysig adventstid. Nu ska jag ut och gora Madrid pa egen hand, med skinnjackan pa i solskenet och helgen kommer att vara innehallsrikt lang, men det kommer ga hur fort som helst. Sa nu ska jag skynda pa lite, sakta ner och ta vara pa varje minut!

 

Jag har ju sen alltid bestämt att bara blogga just när jag känner för det och för att jag vill. Så för att inte förstöra blogglusten för framtiden så ville jag bara säga det; att jag har inte några planer på att sluta. Jag bara vilar mig lite ett tag. Men sen kommer jag tillbaka igen. Kanske när novembermörkret lättat lite, eller så blir det tidigare än så för jag kan lätt inspirera mig själv bara genom att skriva så här. Men klockan är halv fem och det är becksvart ute och visst hjälper nya rosa rosor på vardagsrumsbordet och spännande planer för morgondagen då men man får anstränga sig aningen lite mer. Eller så får man just bara vila ett slag. Och pigga upp sig lite med en riktigt kontrastfylld bild som jag tog i Mariestads hamn för några veckor sen. Jag tycker den är ganska cool faktiskt, med kyrkan brevid de fula silosarna som i somras fick en helt ny fasad inför den kommande rivningen.

 

Jag och mina systrar spenderade helgen på Mössebergs kurort. Iklädda vita badrockar mest hela tiden och hur avlappnat och trevligt som helst. Det är lätt att återvända i tiden där på Mösseberg. Prata om minnen från när vi var mycket mindre föll sig naturligt när vi var där mitt i Västergötland som så många gånger förut. Vi var och tände ljus hos både mormor, morfar och farfar och på lördagseftermiddagen gick vi en promenad uppe på berget där vi firat midsomrar för längesen, men ändå ganska nyss på något vis. Tiden hänger inte riktigt med sig själv ibland. Men vi fick en micropaus i den snabba snurrande verkligheten med hjälp av citronmelissdoftande kurbad, middag, bubbelpool, bastu, relaxavdelning och upptäcksfärd i den gamla kurorten. Däremellan visade våra nyinköpta pepparkaksgubbar definitivt prov på värdet med att köpa något, tillsynes ganska onödigt ibland. Vi köpte varsina två, alla tre och de kommer att finnas och påminna oss många decembermånader framöver om hur roligt vi hade den här helgen. Och hur fantastiskt fint det är att vi har varandra.

Hjälpars. Inställningen "det blir som man tänkt sig" ska jag öva stenhårt på framöver. Alltså, att om man tänker att det ska gå bra och att det kommer att bli positivt så är det mycket större chans att det faktiskt gör det än om man tänker motsatsen. Blivande barnmorskan tyckte häromdagen att jag hade tuffat till mig det senaste och att jag hade antagit attityden att man klarar mycket mer än man tror och att perfektion inte är något att sträva efter (för det går ju egentligen inte ens att uppnå). Man duger faktiskt och alla andra är inte tusen gånger smartare och bättre människor. Och nu är det upp till bevis. För visst är det lätt att vara tuff och peppa någon annan när man har kommit så pass långt att man är ganska trygg i den situation som förut var oviss och skrämmande. Skillnad är när man själv står där igen med pirret och alla farhågor inför det man ännu inte vet att man kan. Så är det. Men jag har ju faktiskt klarat av det förut. Och det är inte in i en trång och otäck lejonkula utan utgång jag ska. Det är ut på ett spännande hav av nya erfarenheter. Eller snarare ner i Underlandet igen.

Snart ska jag byta jobb. Och det kom ganska plötsligt.