falun tur och retur och två år gjorde ingen skillnad
Så konstigt och skrämmande hur fort tiden går ibland. Så fint att veckor, månader och till och med år ändå inte förändrar allt för mycket. Så lätt när man väl bestämt sig och tar tag i någonting, så lätt att det då blir av. Det var mer än två år sen vi sågs sist och Dalkullan trodde mig knappt när jag räknade efter. Men när vi var till Falun gången innan denna hade lille W precis lärt sig att gå. Nu är han dryga tre år och superintresserad av vilken sorts bil alla har. Och en till liten tjej har kommit till världen i den familjen. Så visst går det fort. Men härligt nog har inte tiden tunnat ut det vi hade då. Det var bara att plocka upp där vi slutade sist och allt var precis som vanligt och alldeles. alldeles jättetrevligt!
bilderna är från den ljumma, ljumma lördagkvällen när vi grillade hela middagen och från besöket på Staberg nästa dag.
Och är det inte det allra bästa när det är just på det viset?
Sen det där med maten alltså. Antingen äter du alltid himmelskt gott, eller också så är du bara en fena på att få allt att se så ut i kameralinsen!
Tack för ditt söta svar. Jag förstår precis vad du menar och trots att vi gång på gång bedyrar varandra att vi vet, det där med tid och hur den går och hur man önskar att det ska finnas mer av den om bara ett litet tag, så gnager samvetet likväl. Det är ju vad vi vill som räknas, tanken eller hur? Eller är det bara något man säger för att trösta sig själv? Men hur som helst så spelar det ingen roll, för även sådana känslor är fina och fulla av gott.
Jag hoppas verkligen att vi en dag får chansen att ses med ett glas vin i solen, kanske lyssna lite på Lasse och bara ha det bra.
Kram
