rocky horror, rocks!

Varenda gång (fastän det är alltför sällan mellan gångerna) jag går på teater, musikal eller konsert kommer samma fråga. Varför ser jag inte till att få till fler sådana här tillfällen; när händerna klappas alldeles trötta och varma och när man ler och stampar takten och nästan känner att man vill vara med däruppe på scenen för att det är så medryckande och bra?! Vi firade fru Södermans födelsedag ett antal månader senare än den inföll, men den här presenten var nog värd att vänta på. Först kalasfika med marängsviss i miss V:s fina svartvita kök och sen: THE ROCKY HORROR SHOW med Värmlandsteatern. Man kanske skulle läst på lite, och tagit med rekvisita i form av tidning, ficklampa och gummihandskar.. men å andra sidan var det underbart roligt att komma helt oförberedd, utan en aning om vad som skulle hända och bara uppleva musiken och showen och hela spektakelt!

Det var en fin kväll! Håller helt med, varför inte oftare?! Det berikar ju så att få lite andra intryck än det vanliga!

Jag vill gå igen!

Vad kul, det var säkert 10 år sedan jag såg den, men jag minns att den var full av överraskningar och det var riktigt kul!



Haha, vad roligt att mitt inlägg fick dig att analysera din roll som bloggare, och jag håller med, det är ju jättespännande att höra hur andra ser på en genom bloggens glasögon på något vis. Många visar ju en hel del men ändå tycker jag att i alla de bloggar jag följer lyckas bloggaren hålla på intergiteten oavsett hur mycket de avslöjar. Jag gillar mångfalden, att alla är så olika och jag gillar din blogg för att den är precis som den är! Kul det där med dina kollegor, jag kan verkligen tänka mig att det är en helt annan sak att läsa din blogg om man känner dig, då blir dte ju ännu en dimension av Camilla medan det för oss som inte känner dig blir ett mysterium :)



Ingen fara med ditt långa inlägg förreste, det är ju det bästa som finns!



Kramar Emelie