Så kom de tillslut, de så gröna miniöronen på björkarna. När valborgsmässoaftonens regnmoln och första majdagens snåla blåst dragit förbi så kunde vi faktiskt tro på att våren är här på riktigt. Maj är så välkommen så. Skattkärrsköket fick vikariera för uteplatsen på fredagen när det grillade serverades och likaså var det dubbla tröjor, sockor och filtar som gällde i det svala uterummet i Frövi på lördagkvällen. Lilla mini-Söderbönan roade som vanligt tillsammans med sina fina föräldrar och nästa dag skrattade nya superhjälten Thilde för allra första gången någonsin när jag höll i henne under lunchen i Wadköping. Helgen blir lång när den delas med många och på olika platser och med fullt av leenden. Dessvärre går den fortare än fort ändå. Jag vill spara den här soliga, härliga dagen då björkarnas musöron slog ut, när sädesärlan visade sig och när vattnet var alldeles magiskt vid vårt picknickställe i fjolårsgräset. Det är den här tiden som är den bästa. När våren är ung och oanvänd och sången ekar från himlen sänd..