Det är ju liksom meningen att säcken snart ska knytas ihop nu när det är knappa tre veckor kvar av praktiken. Men hur i hela friden knyter man ihop något som svämmar över alla breddar?

Tänk om man kunde göra sig av med lite onödigt vetande till förmån för språk, geografi och beteendekunskap i Underlandet. Om man kunde glömma bort att Norrbottens landskapsblomma är åkerbär till exempel, det har jag ju föga nytta av. Likaså skulle jag klara mig fint utan att komma ihåg vad jag hade för kläder på mig på min tjugoårsdag i USA och att middagen då bestod av Subway seafood. Det skulle bli lite mer utrymme för påfyllnad av det latinska ordförrådet då till exempel. Att abrasio betyder skrapning och -ectomi är avlägsnandet av något var alldeles nyss lika främmande för mig som vad skillnaden mellan hypafix (tejp) och hypoxi (syrebrist) var för nio år sen. Man glömmer fort bort vad man förut inte kunde.

Igår blandades kejsarsnitt med en perforerad blindtarm och en central venkateter. Idag har vi tagit hand om femåringar med öronbekymmer. Det är HELA kroppen, HELA åldersspannet och HELT enkelt alldeles för mycket för att få rum i en säck. Den får faktiskt fortsätta vara oknuten och när jag står där som en fågelholk (ja, det händer ofta!) ska jag i fortsättningen tänka att informationen far som på en blank bowlingbana eller en motorväg rätt in i hjärnan och slår ut sedan länge arkiverade antikviteter. Strike!