Min allra bästa vapendragare har gjort sin absolut sista vecka på sitt nuvarande arbete. Helt från det blå kom beskedet någon vecka in på det nya året att det faktiskt inte gick alls så bra som det verkat. Att man beslutat att ge upp. Låta allt som rört sig i företaget i mer än femtio år bara sluta upp att snurra. Man skulle lägga ner sågen. Det måste vara en mycket speciell och konstig känsla som man inte helt kan sätta sig in i om man inte är där själv. Att lämna ett arbete som faktiskt inte alls snart kommera att existera mer. Vemodigt och väldigt, väldigt konstigt föreställer jag mig att det skulle vara. Att packa ihop sina tillhörigheter som funnits där sen man inte vet när och bära med dem i en låda hem tillsammans med en massa minnen och alldeles för tidiga mornar i november. Se sig om en sista gång på väg ut genom grindarna och försöka förstå att det inte kommer att drickas kaffe mer från den där automaten i fikarummet tillsammans med de andra, inte kommer att vara virkestorkning, truckkörning och krånglande panna som upptar arbetsdagarna framöver. Mycket märkligt även för en som står utanför och försöker föreställa sig.

Lika märkligt är hur saker på något sätt bara liksom utvecklar sig medan man nästan förvånat står och ser på och undrar hur det gick till. Hur man slutar jobbet på sågverket på fredagen, tar en välbehövlig långhelg för att sedan klä sig i skjorta och fina skor på onsdagen och åka iväg till en helt annan och ny overklighet i en kontorslabyrint som tillhör Pensionsmyndigheten. Hur man kommer att få uppleva en total kontrast till det man alldeles nyss tog för självklart under de där inkomstbringande timmarna av dygnet när ens tid tillhör någon annan. Märkligt, spännande och lite pirrigt. Själv ska jag cykla till sjukhuset precis som förra veckan, hjälpa en och annan att genomgå en operation utan att känna av det. Men jag kommer också ha lite "sympati-första-skoldagen-känslor" och tänka mer än vanligt mycket på hur fascinerande mycket olika arbeten som det faktiskt finns och också undra lite grand hur mycket bananskal kontra noggrant övervägande egentligen som ligger bakom hur vi spenderar vår ofritid.