Två födelsedagar och sammanlagt 150 år tog oss på en tur till andra sidan sjön på lördagen. Där låg gräsmattorna helt och hållet brungula och fria från snötäcke och solen strålade. Olika världar krockar lite, men övergår mer och mer i att smälta samman och blir nog så småningom en självklar helhet. Det känns så i alla fall, på god väg och det bara med hjälp av några timmar. Tårtan var faktiskt ovanligt god. Mandel, syrliga bär och lagom mycket grädde är visst grejen för att charma den mest kräsna tårtkritikern. Inte för att man måste äta tårta alls, men när det bjuds till kalas är det ju trevligt att den smakar till och med nästa dag. Det var sånt där magiskt ljus på hemvägen medan strålarna fortfarande lyste över horisonten innan himlen övergick i nästan övernaturliga färger ovanför Vänervattnet på vår vänstra sida. Väl hemma igen fick värmeljusen ta över ljuskällan för till och med mer än en Earth hour-timma under kvällen. Och jag lärde mig saker som kanske inte direkt hör till vanligheterna en lördagkväll, men det var väl så användbart och roligt ändå.


Jag har fått låna en kamerasladd, hurra!!