Tror ni den återkommer med ljuset och våren måntro? Ja, jag menar förstås lusten att fotografera och skriva igen för det här är ju den längsta bloggpausen, med undantag för lite då- och då glimtar här och var, på snart tre år. Vi får se. Jag tror nog att det kommer igen. Eller så hittar jag någon annan utrycksform. För det behovet finns alltid.

Men hur kan man inte bli inspirerad den här strålande vintersöndagen när man vaknar upp i en lite nordligare del av Värmland för att fira ett av mars månads många födelsedagsbarn. Middagen kvällen innan gick i italienska smaker och var ett perfekt avslut på en eftermiddag som inleddes tio mil söderut med fenomenala Mia Skäringer på scen. Och den soliga dagen idag fortsatte efter ett parti Alfapet ända ut på den snötäckta Fryken-isen. Fårskinnsfällar i solstolar. Brasa som värmde upp de översta vattenmolekylerna på ytan och bildade en ring av glansig svettig is runt de grånande vedträna. Korv med bröd och toscakaka med kaffe kan inte smaka bättre än som då. På isen körs både bilrally, snöskoter och sparkstötting men tystnaden och lugnet överöstar ändå på något vis. Det känns lite konstigt, men ändå ganska naturligt, att sitta där i eftermiddagssolen med människor jag inte ens hade träffat för ett år sen och faktiskt vara en del av det som de kallar familj.