when the sun shines and the slopes are perfect

Det var först efter tvåtiden som solen inte längre orkade skina riktigt sådär underbart härligt längre. Men då hade vi redan nästan hunnit bli mätta både på backarna och på gulaschsoppa. Vanligtvis åker jag alltid med en liten irriterande försiktighet; rädd för att ramla eftersom jag aldrig lärde mig att åka när jag var riktigt liten genom att krascha varannan sväng eller så. Men nu var det ingen is. Inte massa folk i vägen. Ingen läskig kramsnö. Inte så många mentala hinder. Och det gick så fort att ögonen tårades. Hur många gånger kan man använda "underbart" och "härligt" utan att det blir för sliskigt mycket? Det är en fin balansgång, men jag tar risken den här gången för det är banne mig de precis rätta orden för att beskriva känslan. Nästa år kanske det blir Alperna, det är det bara vi som styr över. Igår var det fullt tillräckligt och alldeles perfekt med Hovfjället, nästan nästgårds.


Kommentarer
Postat av: Erika

Härligt med skidåkning. Precis som du lärde jag mig att åka sent i livet men nu har det blivit något av ett ha begär och en skidresa per år är svårt att klara sig utan. Tycker absolut du ska ta alperna nästa år.

Kram

2011-02-07 @ 17:31:51

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0