Nu har jag sett allra sista avsnittet av Cityakuten. En måndagkväll när jag gick i högstadiet sa mamma efter maten att hon tänkte titta på den nya sjukhusserien på trean. Jag hade samma tanke och det blev början på en mycket lång bekantskap med personalen på County General Hospital i Chicago. De sista säsongerna (femton totalt!) har jag inte tittat lika noga, men det var många år som måndagar kl nio (eller torsdagar i USA) spenderades i sällskap med dr Greene, Carter, George "Ross" Clooney och de andra på akutmottagningen. Förutom att det varit kul att se som serie så har jag under åren sett det genom olika ögon; Först utan en tanke på att själv jobba inom sjukvården, sen under grundutbildningen när jag började känna igen latinska ord och sjukdomstillstånd, och tillslut när jag var färdig sjuksköterska och började jobba och såg helt andra detaljer som jag inte lagt märke till tidigare. Det har hänt en del sen 1994, både i verkligheten och i en av de längsta och mest framgångsrika teveserierna någonsin.