din röst i telefon som säger att du tycker om mig mest i hela världen.
den pirriga förväntan när du är på väg.
dina armar omkring mig när du säger att du inte kan förstå att jag faktiskt är din.
den trygga känslan av att allt är som det ska när du är här.
och en miljon saker till

tiden försvinner allt för fort när du är nära.
röda havet en hel evighet och nästan 400 mil bort
utan mobiltäckning

det är halvlek nu ungefär så det ska nog såklart gå bra några dagar till precis som de som varit.
men idag har jag hunnit känna efter och jag tror det är dags att se på filmen som du gav mig
och sakna lite mer.