doktor glas och statusinläggen

En klasskamrat från förr, från den där tiden när vi gick i mellanstadiet och spelade tecknet och kronan på rasterna och inte visste mycket om världen, kommenterade på ansiktsboken om mina statusinlägg. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om när vi hängde hemma hos honom och hans kompis på Hagabergsvägen, jag och min Krontorpsbästis S. Inte kan vi ha pratat om livet i alla fall. Om det visste vi ju inte mycket. Nåväl. Vi har i alla fall inte pratat om något alls på många år. Varken om livet eller annat. Men han skrev att mina inlägg hade ett skimmer av Hjalmar Söderberg över sig och att han inte hade en aning om att jag var så poetisk. Det klart han inte kunde ha en aning om. Vem är densamma nu som när man gick i mellanstadiet? Jag är inte så bevandrad i den svenska litteraturskatten och visste inte ens om Söderberg var något positivt, men han försäkrade mig om att doktor Glas är fantastisk. Jag får väl tro honom, för jag har i alla fall bara orkat till sidan 60 än så länge..


Här är ett urval av inläggen från maj och tillbaka till mars
(bara att döma själva om han har rätt, om ni nu orkar er igenom..)


Status lördagkväll: Hembakad sesambagel med philly, lax och avokado. Andra glaset rosé upphällt. Sol på balkongen en stund till. Ny mintlakrits-färgad frihet på två hjul införskaffad med hjälp av lillasyster Hyster och Patrik. Elvis sjunger om kärlek så det dundrar i högtalarna. I morgon kväll behövs han inte. Tillbaka till balkongen nu innan solen försvinner bakom cypressen.



Paraplyet har rosa och röda blommor och det var varmt därunder ändå trots den gråtunga himlen och kalla, missunsamma regndroppar..


Äter popcorn men längtar efter zoo och saltlakrits. Hör lasse sjunga "våren är ung och oanvänd å sången ekar från himlen sänd.." För tänk, idag var det små gröna miniöron på björkarna. Maj är väldigt välkommen.


Hur många vuxenpoäng får man för ett (eller flera!) 'Halleluja' till att det äntligen finns återvinningssoprum i huset? Å varför lagar man den godaste pizzan, helt ovärdig en vanlig måndag när man inte ens är hungrig å vill äta den? Livets viktiga filosofiska frågor från en trött hjärna i gammalrosa mysbyxor med vita små prickar. (ja alltså, hjärnan bokstavligt i mysbyxor, förstås)


Å så härligt liten världen kan bli om man bara tar en tur i luften emellanåt. För två veckor sen åt vi världens bästa skaldjursmiddag på åttonde våningen med utsikt över el corte ingles, igår godaste sushin i haga, 250 mil längre norrut. Samma goda ost och likadana servetter i två vardagsrum så långt emellan men ändå så nära. Å nu lyser solen. En riktigt bra start på påsken!


Lomo embuchado & Queso Curado Gran Cardenal. Det går att få med en bit av Spanien i vakuumförpackning och åå vad gott det smakar med resterna av rödvinet en marshelg som denna när våren bara ger en svag, regnig antydan om att vara på väg. Men gråa helger i Sverige kan vara fina de också. På många sätt.


Det positiva tänkandet blåste bort nån gång mellan våffelfika å solskenspromenad. En annan tideräkning hade varit himla fint just nu. Eller åtminstone normala fungerande kommunikationssätt. Tur som fasen att ett flyg mot Madrid lyfter om knappa 85 timmar. Och att jag sitter ombord. Det sätter i alla fall fart på optimismen en smula.


 


Kommentarer
Postat av: Emelie

Hjalmar eller inte, din stil är underbar och jag älskar dina ord. Förvissom tycker jag om Doktor Glas jag med. Kanske det finns något där...

2010-05-30 @ 14:05:48
URL: http://greiddnos.blogspot.com

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0