Det låg ett brev på hall-stjärnmattan en dag. Lillasyster Hyster hade suttit på badbryggan vid Gardasjön och känt sig som en 50-talsturist på det lilla söta hotellet. Det är inte så ofta den vanliga telefonen ringer, faktiskt så sällan att jag starkt funderar på att bara använda mobilen, men det är ännu mer sällan som det kommer ett brev. Ett riktigt, handskrivet brev från någon som tagit sig tid att använda pennan, fånga stunden och sen paketera den i ett kuvert och försegla ögonblicket med ett frimärke. Och sen skicka iväg det och förgylla en storasysters eftermiddag. Det är fina saker det.