För fyra veckor sen idag fick jag telefonsamtalet. Nu har jag redan jobbat i två. Mitt namn står ensamt i rutan för "anestesisjuksköterska" på journalerna, inte inklämt under någon annans namn och inte med något "an VUB" efter. Om inte jag hade funnits på plats och själv fortsatt väcka ett "akutsnitt" igår hade de fått vara en för lite på det omedelbara som kom på två hjul. Det går långa stunder när jag undrar varför det inte kommer någon var femte minut och tittar i fönstret så att allt är okej. Spegellandet är en konstig värld sa den vita kaninen idag vid en av dagens alla fikastunder. En konstig värld med underliga och speciella figurer. Det har jag förstått sedan länge och nu försöker jag förstå att jag är en del av allt det där konstiga och inte bara på tillfälligt besök.

"O Looking-Glass creatures," quoth Alice, "draw near!

'Tis an honour to see me, a favour to hear:

'Tis a privilege high to have dinner and tea

Along with the Red Queen, the White Queen, and Me!"