happy new year of possible things



Nollnio var året då jag ramlade ner i Underlandet. Och blev kvar där. Året då jag lämnade den trygga flodbädden för en galen tillvaro bland tepartyn och kortspelskrocket. Och hittade en plats där. Året då Alice fick vara min följeslagare i den till synes omöjliga djungel av nya ord, redskap, läkemedelsdoser och helhetstänk. Och min hjälp till insikt om att det faktiskt inte var omöjligt.

Jag gillar den där känslan när man själv ger sig en sådan utmaning som man inte riktigt vet om man ska klara. När man kastar ankaret utför stupet innan man riktigt hunnit tänka klart så att man inte har något annat val än att följa efter och se vad som händer. Det är då man växer. När man vågar. Det omöjliga sitter bara i huvudet och kanske fattar jag det lite bättre nu. De här orden som jag fick av lillasyster Hyster i julklapp är en fin påminnelse om det. Att man ska göra sådant som vid första anblicken verkar omöjligt. Att möjligheten och valet att prova alltid finns.

Kasta ut ankaret och följ efter.


Kommentarer

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0