Ane Brun (och Madrugada) är med mig idag. Och jag sitter vid köksbordet och tittar över dataskärmen mot den blå himmlen över takåsarna och längtar ut. Det går trögt med studieskrivandet. Ord staplas på varandra och står mig upp i halsen. Jag vill läsa och lära. Inte få ihop en text med korrekta referenser. Känns som slöseri med tid. Bäst att ta en paus och få lite avstånd till det hela. Koka lite nudlar (en riktig studentklyscha som jag gör sann idag. Det smakar faktiskt inte så tokigt, inte än så länge i alla fall) och sen gå ut en stund i solskenet. Kanske texten plötsligt ser bättre ut efter det.

Isa och Merlin de ligger i en hög i solen och slappar utan bekymmer. Men så fort jag tittar till dem börjar de tvätta varandra eller brottas. Kom inte och tro att vi inte är upptagna! Nej, visst inte..